Bibliotek och böcker väcker känslor och minnen. Det är en viktig debatt hur vi kan göra biblioteken ännu bättre på att nå ännu fler, framför allt barn och unga, väcka och elda på deras läslust och kunskapstörst. Det är också en viktig debatt hur alla ska kunna vara trygga på biblioteket – det vi kallar biblioteksfrid.
 
Kulturborgarrådet Rogert Mogert (S) gillar liksom vi och Liberalerna bibliotek. Men den biblioteksdebatt han ser, kallar han ”fördummande”. Och debattörerna kryddar enligt Mogert debatten med främlingsfientlighet eller klassförakt.
Vi vet inte vilka debattörer Roger Mogert avser. Vi känner i varje fall inte igen oss. Men Mogert verkar veta väldigt mycket om oss som förespråkar och tar strid för trygga bibliotek, om vår bakgrund och bevekelsegrunder. Även hos oss finns de med erfarenhet av att inte förstå att bokhyllan var en hylla för böcker – för det stod inga böcker där. Hos andra fanns böcker på jiddisch eller familjehistoria från Förintelsen, eller arbetarlitteratur. Och även för de som växte upp med böcker, kunde biblioteket vara en oas och tillflyktsort.
 
Biblioteksdebatten handlar om trygga – inte tysta – bibliotek. Bibliotek behöver ibland vara tysta, för den som behöver en stunds ro att plugga, lustläsa eller kontemplera, särskilt om man inte har tillgång till sådana tysta rum på andra håll. Men problemen vi beskriver handlar inte om lite högljuddhet, och idealet vi eftersträvar är inte en knäpptyst kommunal institution där en strängt hyschande bibliotekarie härskar oinskränkt.
 
När vi talar om trygga bibliotek handlar det om att motarbeta hot, våld och trakasserier. Det handlar om andra kriminella handlingar, som knarkhandel. Det är sådant som rentav har fått vissa bibliotek att stänga, i Stockholm, Västerås och på andra håll i landet.
 
Vem drabbas hårdast om ett bibliotek är otryggt, om personal och fredliga besökare hotas, om biblioteket rentav tvingas stänga? Det är de personer som behöver biblioteken allra mest. Framför allt barn och unga från hem utan böcker och läsvanor.
Vi liberaler prioriterar böcker, bibliotek och läsning. Roger Mogert försöker med sin retoriska skicklighet få det att låta som om Sturebiblioteket, ett litet och lättillgängligt bibliotek vid en av Stockholms mest frekventa tunnelbaneuppgångar, var det enda som händer under våra åtta år som ansvariga för kulturen och biblioteken i Stockholm. Att det också blev tunnelbanenära bibliotek i Högdalen och Bredäng, att vi rustade upp t ex Sköndals och Hagsätras bibliotek, och att vi tog beslut om att flytta och skapa biblioteket i Kista – det är tydligen mindre intressant för Mogert.
 
Men vi tror det är intressant för stockholmarna att veta: Vi behöver öppna, tillgängliga och nära bibliotek. För alla. Och de behöver vara trygga. För alla.
 
Roger Mogerts inlägg läser du här
 
Liberalerna i Stockholms stads kulturnämnd
Rasmus Jonlund (l), vice ordförande
Hanna Gerdes (l), ledamot
Anne-Lie Elfvén (l), ersättare