Det är vår. Det är Berns. Inne i den anrika festlokalen som haft karlakarlen August Strindberg som inventarie förbereder sig Dagens Nyheters, Expressens och Dagens Industris chefredaktörer för  de hyllningar de ska framföra till, Gunilla Herlitz, som nu har lämnat jobbet som chef för Bonniers dagstidningar. Peter Wolodarski, Thomas Mattsson och Lotta Edling ska inför 100-tals Bonnier-medarbetare spela upp ett litet spel om vilken av deras tre produkter som egentligen hade Gunilla Herlitz hjärta. Det mynnar ut i en totalhyllning av Gunilla Herlitz. Hon har gjort det hennes manliga företrädare borde ha gjort, men inte gjorde: Anpassat personalstyrkan efter storleken på affärerna. Flyttat porrsurfande dönickar. Köpt in nya talanger. Gunilla Herlitz har rentav levererat vinst för dagstidningsaffären genom att trycka upp prenumerationspriserna. Det går ju så länge det går. Nu tokhyllas hon på Berns. Det pratas till och med om att Expressen har ordnat helikopter med banderoll. Men det pratas ju så mycket.


I dag, ett antal månader senare, lyser euforin i Peter Wolodarskis twitterfeed på onsdag kväll, kanske tajmat till den hederliga tryckpressens deadline: ”Stor medienyhet i kväll på DN.se”, det är vad Dagens Nyheters chefredaktör utlovar. Nyheten visar sig  vara: ”Fram till 2018 kan  Mittmedia säga upp 75 procent av sina journalister enligt styrelsematerial”.
 
Dagens Nyheter drar på ordentligt och kommer att toppa morgondagens DN Kultur med nyheten. Till och med det gamla riksmedieoraklet Martin Jönsson dammas av. Det här är hans paradgren,  det här har han övat på i många år, på tidningen Journalisten, på Svenska Dagbladet, på Sveriges Radio och nu på Dagens Nyheter. Martin Jönsson kan det här med att totalsåga medieägare som vill få ordning på affärerna. Nu köra han storyn som den ska, Martin ställer journalistiken och det fria ordet som garant för demokratin i ena hörnet och de giriga medieägarna i det andra. Och så på med rubriken: Förödande för demokratin och djupt tragiskt för journalistiken.
 
Peter Wolodarski jublar och inte minst twittrar över denna mäktiga rubrik. Att Dagens Nyheter gjorde sig av med 80 journalister år 2013, och att Gunilla Herlitz hyllades för det, tycks inte vara så intressant att ta upp just nu, av Peter Wolodarski och Martin Jönsson.
Kanske tar de i så mycket, Martin Jönsson och Peter Wolodarski, så att ingen ska bry sig om att läsa själva artikeln, som är en sansad story över två förslag till strategier för Mittmedia. Ett förslag, som redan är känt, bygger på att gå lite långsamt fram och försöka tjäna så mycket som möjligt på papperstidningarna innan de digitala kanalerna tar över. Det andra förslaget är mer drastiskt, och det som DN och Peter Wolodarski målar upp till årets scoop-nivå. Det innebär att 75 procent av journalisterna ska bort och att alla Mittmedias tidningar blir gratistidningar.

Jan Friedman
, som var legendarisk i mediebranschen redan när jag började skriva om den 1997, berättar rakt och redigt om de olika varianterna. Den lugna varianten gillade inte styrelsen och skrotades. Den andra varianten var heller inte fulländad och ska diskuteras.
 
Mittmedias nya vd Per Bowallius poppar upp i artikeln. Han brukar dyka upp. Han har jobbat som chef för IDG, Svenska Dagbladet, Talentum, Gisab och Promedia. Han är en av de där mediegrabbarna som snurrar runt på de allt färre mediechefsstolarna. Ungefär som Martin Jönsson. Ungefär som  Thomas Peterssohn, som också dyker upp i artikeln. Han har jobbat på Dagens Industri, E24, Affärsvärlden och senast som vd för Mittmedia. I DN-artikeln ger han ett balanserat och klokt intryck. Står och ler på en bild. Välklädd. Han slutade på Mittmedia för att han förespråkade det ”lugna förslaget”, en fin mediegrabb helt enkelt. Och det är just det han vill framstå som.

För det finns faktiskt en chefsstol ledig.
 

När den tokhyllade Gunilla Herlitz lämnade jobbet, var han en av huvudkandidaterna till att ersätta henne. Rekryteringen sköttes bland annat av Anders Eriksson, som hade visat framfötterna med att driva Bonnier Business Press vid sidan Gunilla Herlitz.  Det slutar med att Anders Eriksson ger sig själv jobbet. Och nu behöver han utse sin egen efterträdare, någon som kan sköta Bonniers affärstidningar, och grabben som är på gång för att få jobbet heter Thomas Peterssohn och då är det ju helt perfekt att vara med i en fet artikel i Dagens Nyheter där alla utom han själv framstår som journalistikens, ja även demokratins banemän. Bra också för Peter Wolodarski och hans framtida relation till denna snart så mäktiga mediegrabb. Då får det se lite smaklöst ut, att man sitter på Sveriges fetaste tidning och gottar sig i journalistkollegornas dystra utsikter på landsbygden. Det är så finurligt spelat att det är dags att välkomna Peter Wolodarski in i Grabbarnas Medieklubb.
 
Rolf van den Brink, ansvarig utgivare