VALET INIFRÅN:  Elin Nilsson tar tåget till Söderhamn för att skaka loss i i Vänsterpartiets Vänsterfest. Hon passar på att fråga partiledare Jonas Sjöstedt om hans sociala medier-knep.

2/9
Idag är det exakt en vecka kvar till valdagen. Det syns och det känns. Pulsen är hög hos de tusentals valarbetare som springer gata upp och gata ner. Knackar dörrar, lappar brevlådor, står i valstugor, sätter upp affischer och samtalar med väljare. Idag har Vänsterpartiet i Söderhamn bjudit in till en heldag i stadsparken. Vänsterfesten, där partiledaren Jonas Sjöstedt är en av deltagarna.

Jag kliver av tåget i Söderhamn och blir lite förvånad över hur otroligt varmt det är. 30 grader i februari om man ska överdriva. Och i valrörelse-tider överdriver man. Det hör till känns det som.

Det går inte att missa parken där arrangemanget ska hållas. Den har helt intagit en röd färg. Jag möter en kille som jag hälsar på och berättar vad jag skriver om. Anton Larsson, som kandiderar till kommunfullmäktige för Vänsterpartiet i Söderhamn. Jag frågar honom om han kan hjälpa mig att peka ut vilka som är ledande på olika positioner i länet och han ger mig en grundlig bakgrundsinformation om alla som är där.

Besökare börjar fylla upp parken och det är dags för den första akten på schemat att ta plats på scenen. Det är en DJ som kallar sig Folkilsk, som spelar något som kallas för glesbygs-acid. Jag har aldrig i mitt liv hört lågt liknande. Musiken han spelar gör mig så fascinerad att jag bara sitter och stirrar på en bänk vid scenen. Helt fäst vid det som utspelar sig framför mina ögon. ”Vad tycker du om musiken?”

Jag vaknar upp ur min glesbygds-trance eller vad man ska kalla det och ser att det sitter en kille bredvid mig. ”Den är otrolig” svarar jag och så hälsar vi på varandra. Han är medlem i Vänsterpartiet. Jag frågar vad han gör annars och han svarar att han är sjukskriven. ”För vad?” frågar jag. ”För psykisk hälsa” svarar han. Så berättar han om sin ångestproblematik och att han är diagnosticerad med ADD. Jag säger till honom att jag själv har ADHD och frågar om han har medicin till hjälp. Det visar sig att han har samma medicin och samma dosering som jag har. Nu har vi så mycket att prata om känner jag så vi går iväg och sätter oss på gräset en bit bort från scenen.

”Det har varit svårt att prata om mina problem, i rädsla för att folk inte ska förstå och tycka att jag är konstig” säger han. ”Prova att skriva om det, ADHD och ADD innebär tusen tankar i huvudet så det skulle nog hjälpa dig mycket” svarar jag honom. Jag säger till honom att jag själv har upplevt att min ångest minskar med ungefär 80 procent i samma stund jag uttalar den högt. Och om någon tycker att det är märkligt så är det ju den personen som har problem. Även om det så klart inte alltid är lätt att tänka så.

Vi sitter på gräset och samtalar vidare rätt länge, till dess att vi ser Jonas anlända. Vi går fram till dem och jag hälsar på pressekreterare Maria Carlsson som jag haft mail-kontakt med innan. Jag frågar henne när det passar att jag ställer några frågor till Jonas och hon svarar att det går fint att ta det nu med en gång. Jonas står och talar med några medlemmar, tar lite bilder och kommer sedan fram och hälsar. Vi går iväg en bit till en bänk i utkanten av parken.

Jag säger till honom att jag uppskattade mycket intervjun han gjorde hos Ida Höckerstrand och Sofie Hallberg i Ångestpodden. ”Vad kul att du tycker det. De gör ett fantastiskt bra jobb.”

Och det är precis det jag gillar med Jonas. Att han inte bara är en politiker som säger att ”det ska inte vara tabu att prata om psykisk ohälsa” – utan att han också själv gör det i ett öppet forum. Han är det han säger.

Vi slår oss ner och jag frågar honom hur han upplever valrörelsen att den här valrörelsen är hittills.

”Fantastisk. Det kommer så otroligt mycket folk. Det var mer än tusen i Göteborg igår, mer än tusen i Umeå, ett par tusen i Stockholm, det var fyra hundra i Karlstad.   Och det strömmar in medlemmar. Vi har gått från 17 000 till 25 000 medlemmar. Det är hög aktivitetsnivå, många går rakt in i valrörelsen.”

Jag frågar vad han tror att ökningen beror på – då trenden för politiska partier över lag är att medlemsantalet sjunker.

”Dels vår jämlikhetspolitik, att vi är så tydliga med vilket samhälle vi vill ha. Feminism och klimat och så. Och sedan att vi i en tid då många anpassar sig till en mer auktoritär och rasistisk samhällsdebatt så har vi inte gjort det. Utan vi har fortsatt att prata om vårt. Och de är många som känner att de gillar det. Att de litar på det. Vi har inte sysslat så mycket med det politiska spelet, vi pratar inte så mycket om andra partier, utan vi kör på med vårt politiska budskap. Ibland nästan vid sidan om den mediala debatten – direkt till väljarna.”

På frågan om vilket hans starkaste minne från den här valrörelsen är svarar Jonas:

 

”Ett väldigt fint ögonblick var när jag var på NärCon i Östergötland, den stora cosplay-festivalen. Då kom det fram en liten kille på 12-13 år och visade sitt kort på Östgötatrafiken och sa: Tack Vänsterpartiet, det här har räddat min sommar.”

Jag frågar om han har gjort några lärdomar i den här valrörelsen som han kommer att ta med sig till nästa om han kör den också.

 

”Det är väldigt tydligt att vi nu når väljarna framför allt inte via media utan direkt. Vi når dem via våra egna sociala medier som ju har ett helt annat genomslag. Vi ringer ett par hundra tusen väljare. Vi har valt ut grupper som normalt sett stöder oss ganska mycket. Och vi har en valrörelse på marken med en stor närvaro. Det där gör att man kan driva en valrörelse för egen kraft på ett sätt som gör att man inte är så beroende av av vad media tycker är viktigt.”

 

Jag frågar honom om han efter att ha gästat Partitempen och gjort videoblogg i Almedalen med Margaux Dietz nu funderar på att starta en egen Youtube-kanal.

 

”Vi jobbar mycket via vår egen Instagram där jag har instastories och så. Och där når vi ut. Vi jobbar med Facebook och chattar och med direktsändningar. Nu gör jag ett argument för att rösta på Vänsterpartiet för varje retweet jag får på ett inlägg – vilket är helt omöjligt för det är redan 700 retweets på någon dag. Där når vi flera hundra tusen. Så vi använder de kanaler vi har och det går bra.”

 

Jonas Sjöstedt har fått stor uppmärksamhet för just sina instastories, där han via funktionen ”Frågor” svarar på följdernas funderingar – som kan handla om allt mellan himmel och jord. En följare frågade: ”Jag har blivit så kär i dig. Vad ska jag göra?” Jonas svarade: ”Hitta en bra kille som liknar mig.” En annan följare frågade: ”Hur vet man att man är kär?” Och fick svaret: ”Man kan inte sluta tänka på en person och man blir märkligt upprymd.”

 

Jonas säger att han tror att det går bra digitalt för att han sköter sina konton själv och inte via någon annan. Att följarna får prata direkt med honom.

 

Jag frågar hur man förbereder sig inför valrörelsens sista vecka.

 

” Slutdebatterna på torsdag och fredag är väldigt viktiga. Då ser jag till att ha lite tid att vila, tänka efter och förbereda mig. För att det är så viktigt att vara bra i dem. Så det är snarare så att resandet går ner lite sista veckan. Nu har jag ju rest otroligt mycket. Och jag flyger ju aldrig, jag åker bara tåg. ”

 

Jag frågar om han har mindfullness-övnigar eller liknande för att förbereda sig.

”Litegrann kanske, jag lyssnar mycket på musik.”

 

Han säger att han lyssnar på americana och jag frågar vad det är för något. Han berättar att det är en korsning mellan bluegrass, alternativ country och folkmusik.

 

Jag frågar honom om han apropå demokratiska möten tycker att man ska hantera NMR och liknande organisationer.

 

”De är snarare en del av hotet mot demokratin. Vi måste ha lagskärpningar som minskar deras möjligheter att hota människor och att tysta andra – vilket de i praktiken gör. Vi vill inte ändra grundlagen. För yttrandefriheten och organisationsfriheten är så viktiga utan då blir det ordningslagen, hatbrottslagstiftningen och sådant som vi vill titta på. Men det måste komma för att de är så hotfulla och kriminella. Och de skrämmer människor till tystnad. Det är en kriminell gruppering.”

Jag frågar, apropå ungas ökade psykiska ohälsa, hur Vänsterpartiet vill jobba för att hjälpa unga som lider av olika former av psykisk ohälsa.

”Det är två nivåer. Det ena är ju möjligheten att få hjälp som har varit alldeles för liten. Där är skolhälsovård, ungdomsmottagningar, psykolog-kompetens på vårdcentraler, möjlighet till själv-inläggning, försöka att få bort köerna på BUP och så. Sedan måste man ju också fundera på vad det är som gör att så många mår dåligt. Då tror jag det är allt i från utseendefixering och sexuella trakasserier – där har vi ju jobbat en del med metoo-satsningar, sex- och samlevnadsundervisning, feministiskt självförsvar. Men också att många har en sådan press i skolan. Jag skulle gärna göra om betygssystemet så att det går från kursbetyg till ämnesbetyg. Så att man inte alltid är så jagad i gymnasieskolan. Jag tror att sådana förändringar är viktiga också. Sedan tror jag att sociala medier förstärker jakten på perfektion. Det är ungefär som ens bokhylla – den visar inte vem man är utan vem man skulle vilja vara. Det sätter en sådan press på människor. Det är ett helt annat tryck och en annan uppväxtmiljö nu mot för hur det var för bara 10-15 år sedan.”

 

Slutligen frågar jag Jonas vad han kommer att lyfta upp på scenen idag när han talar inför Söderhamn och Gävleborgs parti-aktiva och andra intresserade som kommer för att lyssna.

 

”Vi fortsätter att prata jämlikhet, hur otrygga jobb ska bli trygga jobb, vi ska bygga bort bostadsbristen. Inte bara politik utan också vårt sätt att göra politik som är motsatsen till högern och SD. De spelar medvetet på ilska och människors rädsla kan man säga. Det gör inte vi. Vårt budskap är att det finns hopp och tillsammans kan vi bygga det här samhället bättre steg för steg.”

 

Det är en timme kvar till Jonas ska tala. Jag behöver ladda min mobil så jag frågar en av medlemmarna som är med och anordnar eventet om det finns eluttag någonstans. Han svarar mig att jag kan följa med honom dit det finns och vi går tillsammans från parken och över gatan som ligger intill. Han tar med mig in på ett ställe som heter Grillbaren där han känner ägarna. De säger att jag så gärna får ladda mobilen där. Jag tar fram en Pepsi Max ur kylen och ställer på disken (för att inte enbart snylta mobilladdning liksom). Killarna i kassan säger ”den där kan du få” och ler. Blir nästan gråtfärdig. Varför bor jag i Stockholm?

Mindre städer har så mycket mer Välkommen hit, välkommen hem-mentalitet.

 

Jag pratar med medlemmen som följt med mig till Grillbaren. Han kom till Sverige från Iran för tre år sedan. Han har lärt sig mycket svenska på egen han och trivs väldigt bra i Söderhamn säger han. Vi går tillbaka till parken när Jonas ska hålla sitt tal. Ulla Andersson är på plats och presenterar honom. Hon hyllar honom som partiledare och som vän: ”Jonas är den där vännen som åker hem till en när man är sjuk.”

Och i sitt tal hyllar han henne lika mycket tillbaka. ”Ulla Andersson är en förskollärare från Gävle och dem kör man inte med” säger han om hennes förmåga att förhandla med regeringen. Han fortsätter att tala om just partiets hjärtefrågor – jämlikhet och antirasism. Skratt hörs från publiken när han drar politiska liknelser kring sina motståndares förslag. ”Att gå med i NATO när Trump är president är som att gå på bussen när busschauffören luktar sprit och är uppenbart berusad. Det kan bara sluta illa. Och då ska man inte heller bete sig som om man ska göra något man inte kommer att göra. Ska man inte gifta sig så ska man inte förlova sig heller.”

 

Jonas och relationsråden. En annan fråga han fick av en följare på instastories var: ”Hur tar man sig igenom en heartbreak?” Han svarade: ”Låt det göra ont. Men sen måste man gå vidare, annars blir man bitter och det är det tråkigaste som finns.”

 

Ulla Andersson är i parken tillsammans med sitt barnbarn, en liten kille i fotbollströja. Vi pratar lite om hennes politiska engagemang som startade i början av 90-talet i Gävles kommunfullmäktige. Nu ser hon fram emot den sista veckan i valrörelsen som kommer att innehålla mängder av kampanj och aktiviteter. Hon säger att jag ska hälsa Ardalan Shekarabi, som jag ska följa i Karlstad på fredagen innan valet, innan hon går vidare mot lekparken med sitt barnbarn.

 

Sedan träffar jag Vänsterpartiet i Gävleborgs distriktsordförande Jonna Källström. Hon har vuxit upp i ett hem där engagemanget för partiet var stort och engagerade sig själv för fem år sedan. Jag frågar även henne varför hon tror att de har vuxit så mycket. Hon svarar att hon tror att det beror på att de står upp för vad de tror på i alla lägen och inte går med populistiska vindar bara för att andra gör det. Och att de på riktigt står upp för jämlikhet. När till och med en före detta partiledare, Lars Ohly, blir portad från evenemang efter att en kvinna berättat om sexuella trakasserier. ”Vi tror på henne” säger Jonna.

 

Den sista akten på scenen är artisten Love Antell, som annars brukar vara förband till Stefan Löfven.

”Det är en delad värld vi delar
Det är en delad värld vi delar i delar
Det är din sak, det är min sak
Det är en delad värld vi delar i delar”

Och visst är det som de säger, Vänsterpartiet har hållit hårt sin politiska värderingskompass. I en tid då andra partiledare genomgått politisk hjärtkirurgi så har Jonas Sjöstedt behållit sitt hjärta på samma plats som alltid – till vänster.

Elin Nilsson

 

mer VALET INIFRÅN 
mer om valet