12 augusti
Man vet att valrörelsen är igång på riktigt nu när valaffischerna är uppe. Varje natt jag sitter uppe och skriver ska jag skänka en tanke till alla tappra election workers som är ute och affischerar. För så är det ju – att det görs på natten när väljarna sover. På dagtid får ingen tid som kan användas till att prata med väljarna gå förlorad. Och som dessa affischer försvinner hela tiden. Inte bara att de blir förstörda av haters utan folk tar tydligen med dem hem också.

 

Under förra valrörelsen när jag kandiderade i Västernorrlands län (för Moderaterna) så fick jag för mig att flera av valskyltarna med min bild mystiskt gick upp i rök. Och så började jag få Snapchat-meddelanden av ungdomar som på väg hem från en utekväll plockat med sig en valskylt och skrev något i stil med: ”Du fick följa med på efterfest :)” Vilket ju är härligt eftersom ens fysiska jag har noll tid över för fest under de veckorna. Det sjukaste var en gång några månader efter valet 2014 när det kom fram en tjej till på en nattklubb i Sundsvall och sa: ”Jag har ju rökt brajj med dig på min kompis balkong. Eller nästan, det var med din skylt men vi hade jättekul och snackade med den hela kvällen.” Making scandals without the slightest effort.

 

Sidospår, tillbaka till valrörelsen 2018 och samma plats – Västernorrlands län. Ikväll besöker kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke Härnösand, staden som även benämns som Norrlands Atén. Det är den stad i Sverige som har flest ordensällskap per capita. Det är likväl den stad i Sverige där högst andel av befolkningen är medlemmar i Miljöpartiet. Jag tror inte att dessa två rekord hänger ihop med varandra dock.

 

Det är också Miljöpartiets partisekreterare Amanda Linds hemstad och i Västernorrland toppar hon riksdagslistan för partiet. Hon är på plats ikväll på Härnösands Teater. Det är Miljöpartiet Västernorrland och Miljöpartiet Härnösand som bjuder in till eventet som har temat En kväll för demokrati. Amanda säger att hon kommer spendera mycket tid på hemmaplan under valrörelsen. Kombinerat med en del resor runt om i landet. Allting blir mer komprimerat nu när valrörelsen är en vecka kortare än vanligt. Det är hon, Stefan Löfven (s) och Emil Källström (c) som är the high profiles av riksdagskandidaterna från Västernorrland.

 

Programmet inleds med livemusik av artisten Hector Brännlund. Han slog igenom brett för två år sedan i tv-programmet Idol. Då som Saga Brännlund. Strax efter att Idol-resan var över kom han ut som transsexuell i en videoblogg på Youtube – som hyllades och berörde många. Han kör några låtar. En verkligt musikalisk talang.

 

Därefter kliver Alice Bah Kuhnke upp på scenen. Hennes tal har en tydlig ideologisk ton. Där miljöfrågorna kopplas samman med mänskliga rättigheter.

”Om man vill bekämpa mänskligt lidande så måste man bekämpa klimatförändringarna. Det här hänger ihop. Därför är det märkligt när ett parti då som Sverigedemokraterna vill dra ner på allt miljö- och klimatarbete. Och samtidigt då säger att de inte vill ha hit några flyktingar. Det smartaste vore att göra precis tvärt om – att satsa otroligt mycket på klimatarbete för det skulle minska människor på flykt i världen. Men ja… Så långt tänker inte alla.”

Hon benämner den kampen som hennes stora varför med att vara politiskt engagerad.

 

”Jag vill kunna säga till mina barn och barnbarn att jag har gjort allt jag kunnat för klimatet. Jag brukar påminna mig själv om att ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och att man får gräva där man står. Just nu har jag ju en enorm möjlighet. Ni vet sitter runt statsministerns bord varje torsdag. Förstår ni vad jag kan utöva makt och vad jag kan debattera och diskutera. Alla tycker inte om mig kanske jättemycket. Men det gör ju inget så länge man kan se sig själv i spegeln. Att kunna ha den möjligheten och den plattformen är ju unikt och underbart. Men som jag brukar säga när man får de här hatiska kommentarerna som:

”Men om ni inte sitter i regeringen då efter valet?”

”Nej men då sitter jag väl kanske i riksdagen. Jag står etta på Stockholms läns lista och det finns väl en chans att jag kommer in i riksdagen.”

”Ja men om inte ni gör det då?”

”Nej men då får jag väl vara aktiv i en lokalförening då.”

”Ja men om du inte kan vara det?”

”Ja då sitter jag med ett piano på Sergels torg. Och med en megafon. Ni blir liksom inte av med mig. Det handlar inte om att jag gör detta för att jag ska få ha en viss position någonstans. Utan vi drivs ju av att vi vill försöka allt vi kan med det vi är och det vi har.”

 

Det blir fikapaus och jag vill gärna fråga Alice mer saker om hur hennes valplanering ser ut, hur hon ska maximera sin tid mellan fysisk och digital närvaro. För hon är enligt mig en av de politiker som lyckats bäst med sin sociala medie-berättelse och jag har nämnt henne som ett föredöme i mina kolumner i Veckans Brief några gånger. Så jag går fram till henne, säger det och spinner vidare till att komma in på ämnet Kardashian-familjen. Här får man chansen att träffa ett statsråd och så börjar man snacka reality-tv. Can’t bring myself anywhere.

Men ändå, det finns en röd tråd. Jag säger till henne att jag tror att det visar på hur bilden av vår samtid ser ut. Att världens mest mediemäktiga och genomslagskraftiga familj har nått dit genom att transparent bjuda in publiken till sina liv och visa sina personligheter på riktigt. När det är den utgångspunkten människor vill ha för att följa någon och ta del av vad denne gör – så kommer det att gälla även för politiker. Och där ligger ju Alice i framkant då man uppfattar henne som en riktig människa – digitalt och IRL. Hon säger att det låter intressant och att hon gärna sätter sig ner och svarar på mina frågor.

 

Jag frågar hur valkampanjen är upplagd och hon svarar att det finns en planering som innehåller alla utspel de ska göra kring vilken politik de ska presentera. Att det är allt från politik som är tydliga kulturpolitiska förslag som partiet ska göra och att planeringen innehåller alla ministrars olika delar av valmanifestet. Och att utifrån de hon har fått fördelat till sig så har hennes stab gjort ytterligare en nedbrytning. Ett visst förslag presenteras i en viss intervju, ett visst förslag presenteras på Instagram.

 

”Det finns en otroligt detaljerad plan. Jag vet inte om alla gör så men så gör i alla fall min stab och Miljöpartiet. Jag vet både vad jag ska presentera i olika former av live-möten eller debatter eller intervjuer. Radiointervjuer eller tv-intervjuer men också vad jag presenterar på andra sätt eller vad jag förstärker upp. Det är till och med så att det kan vara att till exempel Per Bolund presenterar något som har med konsumtion att göra och sedan förstärker jag det vidare. För att vi verkligen ska nå ut. Det är en av våra stora utmaningar för Miljöpartiet att vi är relativt små och inte har så mycket ekonomiska resurser om man jämför med Centerpartiet eller Socialdemokraterna.

Och då måste vi verkligen se till att vi använder de kanaler vi har. Det finns en väldigt tydlig planering men sen hur – det gör ju jag på mitt sätt, Per Bolund på sitt sätt, Gustav Fridolin på sitt sätt och så vidare. Nu i veckan så presenterade jag att vi vill driva frågan om en sanningskommission kopplat till urbefolkningen, samerna och övergreppen som har begåtts. Så då var det ju en radiointervju och en tv-intervju med SVT och Sveriges radio. Och sedan följde jag upp det på Instagram.”

 

Hon säger att de i den politiska staben hade en diskussion kring vilket socialt medie hon skulle använda i sin kommunikation och att de valde Instagram just för att kunna nå flest människor där som behöver nås av politik och som de vill ha en dialog med.

 

Jag frågar henne vad hon är mest stolt över att ha åstadkommit under mandatperioden och hon svarar att hon som Miljöpartist är mest stolt över att ha fått upp miljö- och klimatfrågorna på agendan.

 

”Jag vet att vi inte hade lyckats göra det om det inte var för att vi driver, enligt då FN och andra internationella organisationer världens mest kraftfulla klimatpolitik. Men det är inte en stoltkänsla utan det är nog mest att jag är glad. För att vi behöver det. För mig handlar det om liv och död.”

Jag frågar henne vad det första hon kommer att prioritera att göra om hon får sitta kvar är. Hon svarar att fokus är detsamma – att sätta miljöfrågorna högt på agendan.

”Från Miljöpartiet ser vi att vi har ett ansvar att driva de här frågorna. Och putta andra partier framför oss. Vi ser ju att vi har lyckats putta Socialdemokraterna. Det är ju ändå ett jätteparti. Så att få dem att prata klimat och miljö – och inte bara prata utan även också investera är ju en jätteseger för oss. Ska vi kunna satsa på skola, vård, omsorg, säkerhet, polis och så vidare: Då har vi inte råd att behöva finansiera konsekvenserna av klimatförändringarna. Vi är ju inte pojken med guldbyxorna.”

För delen som rör hennes roll som kulturminister säger hon att det kommer att handla om konstnärers villkor och tillgänglighet i hela landet. Att säkerställa att det finns kultur – både möjlighet att utöva men även att ta del av andras kulturutövande.

Jag frågar henne hur Miljöpartiet som ett feministiskt parti vill göra för att förbättra kvinnors situation inom konsten och ur ett bredare perspektiv.

 

”Där måste vi makthavare och ledare dels säkerställa att vi besitter kunskap. Det är förbjudet med sexuella trakasserier. Det var det innan hösten 2017 också. Jag hade till och med förstärkt diskrimineringslagen – som säger att alla arbetsgivare och utbildningssamordnare måste jobba med förebyggande åtgärder mot sexuella trakasserier. Men när diskrimineringsombudsmannen undersökte detta så visade det sig att många av dessa kände inte till lagen. Alltför många kände inte till sitt ansvar utifrån vad lagen säger. Så det arbetet måste fortsätta, att öka kunskapen kring vad lagen säger. Men det räcker ju inte att man vet vad som står i lagboken så framlagt också hur gör vi detta konkret. Att bryta ner det i hur vi skapar trygga arbetsplatser och trygga skolor. Och att säkerställa att ledare har tillräcklig kunskap om någon blir utsatt. Så att skulden och skammen hamnar hos förövaren och inte hos offret. För det är ju någonting som alla dessa vittnesmål så sorgligt gjorde uppenbart för oss alla. Att de som har blivit utsatta också är de som fått stå med skulden och skammen. Och vi måste vara medvetna om att kulturförändringar tar tid. Jag talade med några experter just om detta och de sa att med aktivt arbete så kan det ta 5-7 år att förändra en kultur på en arbetsplats eller inom en organisation. Och just därför måste vi bestämma oss för att ha det här på agendan. Så att det inte är något vi bara talar om nu efter #metoo-rörelsen.”

 

Efter pausen är det dags för panelsamtal under ledning av Amanda Lind. Paneldeltagarna är utöver Alice Bah Kuhnke: Sofia Mirjamsdotter, Sofie Blombäck, Susanne Hägglund och Dag Jonzon. Samtalet utgår från demokratins utveckling och vad som hotar den. Hat som riktas mot politiker och andra som uttrycker sin åsikt offentligt, antidemokratiska organisationers framväxt samt det demokratiska utanförskapet lyfts upp.

 

Valrörelsen är igång som sagt. Vår demokratis kanske starkaste veckor. Hur mycket kraft som kommer att ägnas från olika håll åt att störa möten och på andra sätt fläcka ner meningsmotståndare återstår att se. Redan nu börjar Facebook-evenemang att vittna om den typen av fokus. Som Lindsey Lohan så insiktsfullt säger i slutet av filmen Mean Girls, som är populärkulturens kanske främsta avbildning av sociala hierarkier och gruppmentalitet: ”Calling someone stupid doesn’t make you any smarter.”

 

Elin Nilsson, innehållsproducent