I går redogjorde reportern Tonchi Percan varför han tyckte att Arlas kommunikationschef borde ha konfronterat SVTs Uppdrag granskning (UG) och ifrågasatt faktauppgifterna i inslaget om Arlagården. I dag bemöter Ali Fegan, reporter på Uppdrag granskning och Cissi Eriksson Granér, journalist på  SVT Gävleborg Tonchi Percans argument.

Tonchi Percan ifrågasätter i stort sett allt i det entimmes långa reportaget ”Arlagården” i UG. Vi bemöter här samtliga hans påståenden.

Redan vid sändning publicerade vi en text om hur UG resonerar kring användandet av den här typen av källmaterial (https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/darfor-publicerar-vi-filmen-inifran-arla-garden).

Och som Percan rimligen känner till så har en rad journalistiska avslöjanden åstadkommits med material från eventuellt olagligt ursprung. Däribland mordet på Zaida Catalan och FNs mörkläggning och Panama papers som båda vunnit eller nominerats till Stora journalistpriset. Att dra en absolut gräns låter sig inte göras, utan måste bedömas redaktionellt från fall till fall.

I fallet med filmen inifrån ladugården har vi med hjälp av id-brickorna på djuren kunnat fastställa att det är rätt gård. Vi har dessutom jämfört med andra bilder inifrån gården och därmed kunnat säkerställa att det är rätt plats.

Det faktum att Länsstyrelsen nu belagt gårdsägaren med ett föreläggande om vite och att flera av djuren på just denna gård nödslaktats efter avslöjandet borde undanröja alla tvivel om att det är rätt gård. Att varken gårdsägaren eller Arla protesterat borde även det få Percan att fundera ett varv till över sin upprördhet kring om det är rätt gård.

Vad gäller anonyma källor är det naturligtvis alltid önskvärt att personer ställer upp öppet. Men som vi redovisade finns ett antal fall där före detta anställda varit eller är i konflikt med gårdsägaren gällande arbetstider och löner. Vi har förståelse för att det i det läget kan vara svårt att ställa upp öppet. Men vi har säkerställt deras vittnesmål med andra anställda på gården. Däribland uppgiften om det skadade benet.

Dessutom har gårdsägaren haft goda möjligheter att bemöta uppgifterna både i TV och via mejl. Han fick alla uppgifter långt innan sändning.

Att grannarna skrivit protestlistor och undertecknat med sina egna namn är mycket lätt att kontrollera. Däremot ville dom inte medverka öppet i TV, kanske för att det just är en infekterad konflikt och de bor nästgårds. Det är också det lätt att förstå.

Att anmälarna till Länsstyrelsen också skulle vara anonyma stämmer inte heller det. Vi har namn på flera av dom.

Stillbilderna på dom magra djuren är också identifierade och knutna till gården. De har som vi berättar i reportaget analyserats grundligt av några av Sveriges främsta experter på hullbedömningar. Experter som anlitas regelbundet av myndigheter, till exempel polisen. Varför skulle då UG inte kunna vända sig till dom för att höra deras analys av bilderna?

Percan påstår också att vår dokumentation uteslutande kommer från djurrättsaktivister. Det är fel. Det är bara att se reportaget, där redovisas flera av bildernas ursprung.

Han påstår också att filmen skulle vara skickad till Länsstyrelsen i Gävleborg innan vi fick tillgång till den. Inte heller det stämmer. När vi visar upp filmen för enhetschefen är det första gången hon ser den. Däremot hade polisen fått tillgång till filmen några dagar innan UG fick den.

Percan uppehåller sig också vid att vi säger att ”djuren tvingas ligga i tjocklager av urin och avföring”. Vilket ju är sant. Det ser man på bilderna. Däremot påstår vi inte hur länge eller hur ofta det här problemet uppstår på gården. Men att djuren skulle vara rena, som Percans anonyma källa uppger, är inte ett seriöst påstående. För det första syns gödselpansar på vissa av bilderna, för det andra har både Länsstyrelsen och Arla gått ut och sagt att det här är helt oacceptabel djurhållning.

Percan fortsätter: ”Bilderna i sig utgör aldrig ett bevis. De visar hur det såg ut i just det ögonblicket när bilderna togs”. Jo, så är det med alla bilder. Men som redovisas i reportaget har djurägaren tidigare belagts med förelägganden gällande just magra djur, överbeläggning och smutsighet.

I det sammanhanget är det ytterst relevant och av stort allmänintresse att visa att det kan fortsätta uppstå igen på denna Arlagård. Detta trots Länsstyrelsens och Arlas eget kontrollsystem.

Frågan är varför en av Sveriges Radios profilerade mediegranskande journalister inte gör ett reportage istället där fakta kan klarläggas och anklagelser bemötas? Då hade vi till exempel kunnat berätta om LRFs och Arlas märkliga agerande i samband med publiceringen. Istället väljer Tonchi Percan ett debattinlägg med svepande anklagelser och otaliga faktafel. Det är inte utan att vi undrar vad det är för opinion han vill driva?

Ali Fegan, Uppdrag granskning
Cissi Eriksson Granér, SVT Gävleborg