Dagens Opinion har inget med Granskningsnämnden att göra. Ändå undrar jag om inte mina artiklar i just Dagens Opinion bidrog till att mitt inslag i Medierna, P1 fälldes för partiskhet.

Fällningen betyder att jag inte i fortsättningen kan göra samma sak för Sveriges Radio och Dagens Opinion. Att man som frilans kan publicera sig i flera medieföretag är själva förutsättningen för att klara sig som en egen företagare. SR och SVT strikta regler på synen på opartiskhet sätter stopp för publicering i public service och på Dagens Opinion.
 

I höstas visade SVT en märklig film om folkmordet i Srebrenica . Vissningen väckte starka reaktioner och känslor . Nyligen fälldes filmen av Granskningsnämnden som utövar tillsyn över radio och tv för partiskhet.

Samtidigt fälldes ett inslag i Medierna som kritiserare den kontroversiella filmen. Granskningsnämnden anser i sitt beslut att jag som reporter öppet tog ställning för kritiken. .

Egentligen var det själva poängen med inslaget att jag skulle ställa mig på kritikernas sida. Det var en del av berättartekniken och dramaturgin, som Granskningsnämnden inte anser att en reporter på SR ska hålla sig med. Självklart var det ändå oskickligt av mig att bli fälld av Granskningsnämnden. 

Men min insats bestod inte bara av att göra inslaget för Medierna. Jag skrev flera artiklar även här på Dagens Opinion .

Det är också anledningen till jag börjat undra om inte mina artiklar bidrog till att jag fälldes i Granskningsnämnden. En reporter på SR och SVT ska inte göra vad jag gör, det vill säga yttra sig även utanför SR och SVT.

Mina största uppdragsgivare är Medierna i P1 och Dagens Opinion. Granskningsnämnden skulle begå misstag om de i sin kritik blandade in mina artiklar för Dagens Opinion när inslaget i Medierna fälldes.

Jag kan leva med Granskningsnämndens kritik att jag inte öppet ska ställa mig på den sida som kritiserar en film som ifrågasätter folkmordet i Srebrenica eftersom detta strider mot kravet på opartiskhet. För mig är det däremot självklart att kritisera förnekarna av ett folkmord i Europa. Även om jag hade berättat det utifrån de regler som radio-och tv-lagen ställer så hade mina artiklar här på Dagens Opinion ändå varit ett problem.

Jag är också överraskad över att Granskningsnämnden i sitt beslut anser att jag inte borde ha nämnt att en Facebookgrupp hade bildats som är kritisk mot filmen. Att jag nämnde dag och plats för en demonstration som en Facebooksgrupp genomförde utanför SVT kunde uppfattas som uppmaning till lyssnarna att delta i demonstrationerna anser Granskningsnämnden.

Jag förväntade mig inte att Mediernas lyssnare väntade på en uppmaning från mig att storma SVT-huset och med en önskan att ta med sig Eva Hamiltons skalp med sig hem. Inte heller kan jag tänka mig att anhöriga till Srebrenicas offer lyssnar på ett mediekritiskt program som Medierna.

Jag nämnde Facebookgrupps namn för att illustrera bredden av kritiken som uppkommit i sociala medier efter att filmen på SVT hade visats.

Jag anser att man kan vara både nyhetsreporter och opinionsbildare. Det i sig är oförenligt mot reglerna som SR och SVT håller sig till.

Tonchi Percan, journalist