Trots ”kärleksförklaringen” går Thomas Mattsson hårt åt Aftonbladet och delar ut slängar till den politiska chefredaktören Karin Pettersson, som Twitter-kontrar med:


”Funderar på att skriva 500000 tecken om Expressens historia och alla kvinnor jag känner som inte stod ut med att jobba kvar där.”
Han ger sig på kulturchefen Åsa Linderborg, som kontrar i en krönika med:
 
”Genom att släppa på all pressetik kan Expressen agera åklagare och tribunal på samma gång. De namnger journalister på andra mediehus och konstaterar sen att dessa journalister nu är så skandaliserade, att de inte kan jobba kvar. ”
Thomas Mattson pekar även ut en lämplig efterträdare till Aftonbladet chefredaktör Sofia Olsson Olsén, nämligen Sofia Wadensjö på tidningen Vi. Dagen efter sjukskrivs Sofia Olsson Olsén.
 
Dagens Opinion får fatt på Thomas Matsson, via den amerikanska lågskattesajten Facebook för att få ett svar på en fråga som alla ställer sig i dag: varför publicerade han namnen på Aftonbladets tre personalärenden?
Thomas Mattsson svarar:
”Hej! Tror verkligen inte att ’alla’ undrar det, för att utrycka sig försiktigt ödmjukt, och krönikan är en helhet som, hoppas jag, sätter enskildheter i historien och nu i ett större sammanhang. Specifika publiceringsbeslut går jag som bekant aldrig in i när de är aktuella och pågående – d e t vet åtminstone alla.”

Du menar att namnpubliceringarna var nödvändiga för att skapa sammanhang? Hade inte storyn funkat ändå?
”Jag har inte kommenterat det alls. Det som du skriver ovan ⬆️ är dina ord, inte mina, jag svarade bara helt generellt och ger mig inte in i diskussioner om pågående publiceringar. Jag är alltid principiell om detta och tycker inte att man som utgivare bör recensera det som är aktuellt pga att en rad kända självklara skäl.”
 
Som utgivare måste man ju kunna diskutera publiceringsbeslut, var hamnar vi annars? Och det är ju inte pågående, beslutet togs ju i går, väl? Eller hur länge är en publicering pågående på internet?  Jag förstår ju att det blir ohållbart att kommentera alla beslut som tas, men just detta är extra ovanligt och intressant, tänkte jag.
[inget svar ännu….]