LO konstaterar att det går 18,3 industriarbetarlöner på inkomsten för en medlem i "makteliten", en grupp bestående av personer i den ekonomiska, demokratiska och byråkratiska eliten. Det är de 50 vdar som ingår den ekonomiska eliten som drar i väg mest. De hade en snittinkomst motsvarande 53,7 arbetarinkomster, högst någonsin.
 
1980 var skillnaden i inkomster mellan maktelit och industriarbetare minst, motsvarande 4,9 industriarbetarinkomster.
 
Robert Boije, chefsekonom på Saco, tycker att LOs rapport om skillnader mellan arbetare och "makteliten" kunde varit mer nyanserad.
– Det är mer nyanserat att prata om inkomstspridning än löneskillnader. Inkomstspridningen har ökat, men det beror inte på lönerna, utan främst på kapitalintäkter som påverkar fördelningen av disponibel inkomst, säger Robert Boije och berättar att det handlar om faktorer som slopandet av fastighetsskatt, avkastning på aktieinnehav och intäkter från fastighetsförsäljningar.
Akademiker, som kanske på sikt blir de direktörer LO jämför med, kan också ha några olönsamma år på skolbänken.
– Om man ser till livslön i stället för att jämföra lön för ett år, visar det sig att många akademikerutbildningar är olönsamma.
Robert Boije påpekar också att skillnaderna i LOs undersökning hade blivit mindre om lönerna hade jämförts efter skatt.
– LOs lönejämförelser är alldeles för enkla, anser han.
Vad leder LOs sätt att göra lönejämförelser till?
– Jag vill inte recensera deras rapport, säger Robert Boije, och påpekar att Sverige trots allt har en av de jämnaste inkomstfördelningarna i Europa, har en hög grad av skattefinansierad välfärd och den lägsta andelen befolkning med låg materiell standard.