De skriver:
 
”Affärsmannens begränsningar, och olämplighet för att uppbära offentligt förtroende, var mer känd tidigare. För hundra år sedan var ’affärsmannen’ allmänt illa sedd i Sverige, för att inte tala om ”finansmannen”. Affärslivets aktörer ansågs vara begränsade i såväl omdöme som moralisk resning och skulle hållas korta i det offentliga livet. Då var ’ämbetsmannen’ aktad för sin kompetens, erfarenhet och klokskap. Mycket har hänt sedan dess. I dag är det knappast någon som lyssnar på ämbetsmannen längre och hans eller hennes kunskap och omdöme är inget som idealiseras och lyfts fram.
Någon som vill bli byråkrat? Knappast, men gärna entreprenör”.
De slår ett slag mot New public management där ”begrepp som ’outsourcing’ är inte praxis bara hos Transportstyrelsen, utan förekommer på bred front i stat, landsting och kommuner, liksom sådana begrepp som ’strategier’, ’resultatansvar’ och ’kundorientering’.
Hans Hasselbladh och Mikael Holmqvist tycker att erfarenheter från näringslivet ”inte per automatik” ska vara att ”betrakta” som en merit. De vill också värna offentliga sektorn från ”privata konsultföretag som med sin företagsekonomiska begreppsapparat vill få universitet, kommuner och landsting att se på studenter och patienter som ’kunder’ och i övrigt styra verksamheterna enligt näringslivets modell.