Ulrica Schenström, pr-konsult på Hallvarsson & Halvarsson och tidigare Fredrik Reinfeldts statssekreterare, tycker visserligen att redaktionerna tog sitt ansvar och inte jobbade med smutsig journalistik, men…
– Journalistiken har blivit snuttifierad. Det hölls en tung skoldebatt i tv. Vad kom ut av den? Att Maria Wetterstrand eventuellt hade haft ihop det med programledaren.

Ulrica Schenström anser att den här typen av journalistik ökar.

– Den ökar för att den är lätt att göra. Journalister är också människor och vill gå hem från jobbet i tid. Då köper man mätningar och talar formfrågor i stället för att göra egna analyser.

Den ytliga bevakningen är inte en resursfråga för redaktionerna. En faktor är i stället det allt mer begränsade utrymmet i medierna för politik, anser Ulrica Schenström.

– Som journalist ska du förklara en komplicerad sjukförsäkringsform på 1 000 tecken och göra en analys med lika mycket utrymme. Det handlar inte om brist på kompetens eller kunskap utan om platsbrist.

Ett led i förenklingen av journalistiken är att den blir mer inriktad på planerade saker.

– Det blir mer och mer fasta saker. Nästan varje kväll inför utfrågningarna i tv under valrörelsen i tre veckor ”gällde det”.
Utöver mediernas krympta utrymme, täppte regeringen Reinfeldt igen för journalister under hela mandatperioden, förutom en del tumult kring avhopp och FRA.

– Det läckte inget om politik mer än om FRA. Kommer det inte ut information, blir det mer fokus på personerna i medierna.

De sociala medierna fick ingen avgörande roll.

– Jag tror inte man kan särskilja sociala medier från andra medier. Det går inte att twittra sig till makten. Det handlar om vilket budskap du har och vad du tror på. Politik är inte samma sak som marknadsföring. Du ska bottna i dina politiska ståndpunkter och förmedla vad andra människor ska få ut av det, säger Ulrica Schenström.

Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på akademikerorganisationen Saco, är inne på samma spår som Ulrica Schenström att partierna kunde sätta agendan för redaktionerna.

– En rätt erfaren journalist sa att han var förvånad över att medierna i så stor utsträckning följde partiernas dagordning. Partierna hade initiativet på ett sätt som inte är så vanligt. Det kan jag nog hålla med om.

Det hade kunnat ställas stora, större mer besvärande frågor, anser Gunnar Wetterberg.

– 2-3 månader före valet kom en utredning (från SKL) om att utvecklingen av demografin gör att vi behöver 12-13 kronor mer i kommunal skatt, medan bägge blocken i stället pratar om skattesänkningar i stor skala. Den självklara frågan för de ledande journalisterna borde vara att koppla ihop frågorna. Men det var det ingen som gjorde.
Gunnar Wetterberg tycker det är ”alarmerande”.

– Politiska journalister behöver bottna i egna kunskaper och insikter som gör att de kan ställa svåra frågor. Medierna behöver fundera över om de har lika mycket egen botten för att kunna utöva sin roll.

Gunnar Wetterberg, tycker att sociala medier fick en framträdande roll i valet, alltså som det vanliga samtalet mellan människor.

– Ett socialt medium som är kraftigt underskattat är fikabordssamtalet. Det var möjligen partierna bättre på förr. Att få gräsrötterna att agera består nu mest av att komma ut i riksmedierna. Men fortfarande påverkas många av samtalen vid fikabordet.

Martin Ådahl, vd på tankesmedjan Fores, anser även han att medierna inte förmådde koppla de stora greppen.

– Medierna hade en total oförmåga att konfrontera huvudalternativen och till exempel fråga hur de ska göra för att skaffa jobb. I stället fick vi svar som när Mona Sahlin går ut och säger ’Vi ska prioritera välfärden’. Medierna gjorde en sämre valrörelse än den förra. Då var de mycket hårdare med att granska Göran Perssons jobbpolitik Medierna har genomgått en allmän passivisering.

Martin Ådahl har en teori om varför medierna missar de stora frågorna.

– Medierna är inte intresserade av till exempel den stora jobbfrågan. Medierna är baserade i Stockholm och har inte drabbats av jobbkrisen. De har inte känt den in i ryggraden. Det är en del av Sverigedemokraternas framgång. Det finns ingen kriskänsla i Sverige förutom för sjukförsäkringsfrågan som inte direkt har med jobb att göra.
”Infotainmentspåret var jättefåligt”, anser Martin Ådahl.

– Som när Kristian Luuk frågar hur Jimmie mår och visar ”här är röda mattan”. För att inte tala om tramseriet med Peter Jidhe i TV4. Det här är allvar. Det handlar om människors liv, hur de ska drabbas av rasism, det är inget att lattja runt med. Poltik är allvar och inte roligt på det sättet.

Martin Ådahl har även en tredje invändning mot mediernas sätt att bevaka valet.

– Medierna gjorde det fundamentala misstaget att inte ta reda på hur främlingsfientliga partier fungerar andra länder och hur de utnyttjar medierna där, säger han.

Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO, ser två motsägelsefulla trender i mediernas bevakning av valet.
– Det är dubbelt. Det var mer professionella utfrågningar med väl förberedda utfrågare och mer kvalificerad bevakning som prövade vad politikerna sa, om det var sant eller falskt eller om det var rätt eller fel. Samtidigt har medierna blivit allt mer politiserade. Det blir allt svårare skilja på nyhetsartiklar och politiska ledarsidor.

Roger Mörtvik nämner några exempel på hur han uppfattar mediernas rapportering.

– Dagens Nyheter misslyckades och valde rubriker och kommentarer som var politiskt färgade. Expressen var en katastrof med sin förtalskampanj mot Mona Sahlin. Svenska Dagbladet är ett undantag med väldigt balanserade nyhetsartiklar.

Utvecklingen är leder till ”ett demokratiskt problem”.

– Tidningarna rustar ner så att det inte finns tid att göra research. Redaktionerna hamnar mycket lättare i händerna på pr-konsulterna. Du anar inte hur mycket av DN Debatt som skrivs av pr-konsulter. Jag skulle tro att 30-40 procent av tidningarnas material kommer från organisationer som har sålt in paket.

Roger Mörtvik anser att sociala medierna blev mindre betydelsefulla än förväntat.

– Det hade betydelse framförallt i slutveckorna då sociala medier blev en snabbspridningskanal för exempelvis Annika-fallet. Men de flesta politiker vet inte ens hur de ska använda sociala medier utan lägger ut färdigskrivna presskommunikéer. När de har lärt sig att använda dem för att frammana känslor kommer sociala medier att spela en mycket större roll. Sociala medier är helt underutvecklade, men har en stor potential.

Dock har bloggarna ”spelat en viss roll”.

– Det händer att ledarredaktionerna plockar in våra blogginlägg rakt i ledarna, sedan kan Rapport köra hela nyhetsinslag med våra vinklar, säger Roger Mörtvik.