För att inte missförstås vill jag påpeka att jag gillar tävlingen årets lobbyist och jag brukar gå på galan om jag har tid. Men tävlingen har en fundamental brist som omöjliggör själva premissen. Det enda som mäts är synlig lobbying, vilket bara är en delmängd av det påverkansarbete som sker inom Public Affairs. Därmed svarar inte tävlingen på vem som är Sveriges bästa lobbyist.
 
Att mäta framgången i lobbying i kvantifierbara termer som medial uppmärksamhet eller klick i sociala medier är totalt missvisande. Framgången ska mätas i verkligt förändrade politiska beslut. Problemet med det är det aldrig går att härleda vilken påverkan lobbyingen från en viss grupp/person hade. Men det skulle vara närmare ett svar på vem som för tillfället är Sveriges mest framgångsrika lobbyist.
 
Man kan därför i princip säga att den som utnämns till årets lobbyist per definition inte är det. Framgångsrik lobbying söker inte uppmärksamhet utan snarare resultat. Att skryta om att man har lyckats är rent kontraproduktivt. Den politiker som lyssnat på goda argument vill inte läsa i tidningen att personen fallit offer för en framgångsrik kampanj. Politikerns väljare tycker nog inte att det är särskilt meriterande. Därför är en gyllene regel för en lobbyist att inte skryta om sina framgångar.
 
Den som blir årets lobbyist ska kanske därför heller inte vara så glad för det. Att bli stämplad som årets lobbyist kan vara knepigt för framtida relationer. Ungefär som att man inte vill låtsasbrottas med en person med svart bälte i judo. Politiker vill nämligen inte träffa skickliga lobbyister, det vill träffa någon med ett intressant politiskt case. Någon som är relevant för innehåll, inte teknik.
 
Men för vissa finns så klart dilemman mellan resultat och synlighet. När jag jobbade på Stockholms Handelskammare fick vi ofta göra en avvägning. Ska vi jobba i det tysta och försöka lyckas, eller ska vi slå på stora trumman och synas? Medlemmarna uppskattade mest det senare, ”att vi verkligen sa ifrån”. Men resultatmässigt var detta ofta en konflikt. Om man ska bli publicerad på en debattsida är en hård ton, kategoriska resonemang och uttalanden om regeringens inkompetens meriterande. Men förutsättningarna för en bra dialog med regeringen dagen efter blåser bort innan bläcket torkat i tidningen.
 
Politikerna vet detta. De vet att det finns allt från lobbyister som kan användas för att konstruktivt utveckla policy till dem som definitionsmässigt alltid vill skrika och bråka. Därför är också frågan om lobbyism är bra eller dåligt meningslös. Det avgörs av vad man vill uppnå. En hammare är bra om man slår i spik med den och dålig om man slår den i huvudet på någon. Men om man ska vara en framgångsrik lobbyist måste man förtjäna politikernas respekt och förtroende. Man måste kunna göra sig själv relevant. Det gör man sällan genom att söka maximal uppmärksamhet för sig själv. Därför är det lite märkligt att utse årets lobbyist med hjälp av en jury som läser i media och klatschiga nomineringstexter. Det vore mycket intressantare med en sluten omröstning mellan samtliga statssekreterare på regeringskansliet.
Andreas Krohn, Sverigechef på Rud Pedersen
PS, om ni vill lära er hur det fungerar håller jag en egen kurs här.