Inom statsvetenskapen finns en modell som utgår från makthavararnas livssituation när politiska beslut ska förklaras.

 

Den amerikanske presidenten Fredrik D. Roosevelt (1882-1945) var mycket sjuk i perioder mellan 1940 och till sin död 1945. Trots att hans läkare sa till honom att han hade begränsad tid att leva valde Roosevelt att ställa upp som presidentkandidat 1944. Han dog bara 82 dagar in på sin fjärde mandatperiod som USAs president.

 

Med andra ord, vilken betydelse har makthavarens hälsa för beslut som fattas? Kan en makthavare ta rationella beslut och samtidigt veta att han är döende som Roosevelt, när han satt i Postdam och förhandlade fram världsfreden och en ny världsordning efter andra världskriget?

 

Alla som gått genom en skilsmässa vet att det är en slitsam process som kan ta några år att komma över.

 

Att makarna Reinfeldt skulle separera var tydligen känt åtminstone bland kändisjournalister. Staffan Erfors chefredaktör för S skriver på Newsmill att båda makarnas pressekreterare hade förnekat ryktena. Och då vågade han inte publicera när storyn så att säga “sprack“.

 

De tre senaste statsministrarna – Carl Bildt, Göran Persson och nu Fredrik Reinfeldt – har separerat. Ändå har skilsmässor ingen politisk betydelse i Sverige, sägs det.

 

Jag är inte lika övertygad om det. Carl Bildt, Göran Persson och nu även Fredrik Reinfeldt anklagas för att ha tröttnat på politiken. Klart är att makthavarens livssituation påverkar deras politiska beslut. Frågan är bara om det är medierna eller historikerna som ska bevaka den frågan?

 

Skapare av det svenska folkhemmet Per Albin Hansson levde med två familjer innan han dog 1946. Medierna visste om detta men skrev inget utan storyn behandlades som en “offentlig hemlighet.”