Det är den 22 mars som EUs regeringschefer möts för att besluta om EUs energi- och klimatpaket för 2030. Paketet, som också kommer ha betydelse för klimatförhandlingarna i FN, är ett åtgärdspaket som ska bidra till att bekämpa klimatförändringarna.
 
Inför toppmötet pressas nu svenska regeringen och statsminister Fredrik Reinfeldt av 20 representanter från näringsliv och civilsamhälle som i ett öppet brev uppmanar regeringen att driva på för hårdare krav i energi- och klimatpaketet.
 
Enligt undertecknarna handlar det om att följa majoriteten av de svenska EU-parlamentarikerna, som vill se:
 
• Minst 50 procents utsläppsminskningar
• Minst 40 procent förnybar energi med nationella bindande mål
• Minst 40 procents energieffektivisering
 
Linda Burenius Magnusson, vd på O2 Vindel, är en av de 20 som skrivit under.
 
– Klimatfrågan är en ödesfråga, men vi saknar Sveriges röst i den här frågan, säger hon.
 
– De tre mål som EU satte för 2020 har verkligen levererat och målet om koldioxidminskningar hade egentligen inte räckt, eftersom hela handeln med utsläppsrätter havererat. Men Sverige har inte satt ner foten om man vill driva på för dessa tre mål, vilket är märkligt. För sannolikheten att nå EUs mål till 2050 ökar om man också styr på flera sätt. Varför inte fortsätta med något som visar sig fungera?, fortsätter hon.
 
Underkänner ni regeringens ambitioner?
– Vi vet inte riktigt vad ambitionerna är ännu. De har inte kommunicerat det, vilket är väldigt olyckligt eftersom den här diskussionen pågått under en längre tid. Vi uppmanar dem att ta bladet från munnen och se till att åtminstone följa vad majoriteten av de svenska EU-parlamentarikerna vill.
 
Men hur stark röst har Sverige i dessa förhandlingar?
– Vi är en av många medlemsstater. Men det finns en väldig spännvidd mellan staterna. Det finns länder som är progressiva, som Danmark och Tyskland, som också tillsammans med andra länder som Österrike, Belgien, Frankrike, Irland, Italien och Portugal skrivit ett brev om att driva på för hårdare mål. Sedan finns det andra läger, som Polen, som inte tycker att man ska ha några alls. Det finns många olika viljor, och att Sverige då underlåter att ta en position i det här är väldigt olyckligt, säger Linda Burenius Magnusson och tillägger att Sverige har ”enormt goda förutsättningar med sin goda vatten- och vindresurser” för att vara pådrivande.
 
Förutom det här brevet, gör ni något annat? Tillsammans eller enskilt?
– Vi för löpande diskussioner om de här frågorna och det gör alla utifrån sina olika grunder. Det här är inte en formell sammanslutning, utan ett brev som visar att vi tycker att det är en oerhört viktig fråga och att regeringen nu faktiskt sätter ner foten. Det får oerhört stora konsekvenser för framtiden, säger hon.