– I arbetsmarknaden i övrigt är det en självklarhet att den trygghet som är nödvändig för att man ska kunna gå mellan arbeten betalas av den som åtnjuter den, i alla fall en väsentlig del av den. Jag tycker att det ska gälla för riksdagsledamöter också, säger Tuve Skånberg (kd).
 
Han har suttit med i Villkorskommitté som igår lämnade ett antal förslag till åtgärder som ska underlätta för avgående riksdagsledamöters omställning.
 
Enligt dagens regler har riksdagsledamöter rätt till en inkomstgaranti om de skulle avgå eller röstas ut. Storleken på garantin varierar dock, beroende på hur länge ledamoten suttit i riksdagen.
 
Systemet har kritiserats för att vara alltför generöst.
 
Enligt Villkorskommitténs förslag bör inkomstgarantin, som under det första året uppgår till 80 procent av arvodet, slopas och istället ersättas med ett omställningsstöd. Detta stöd ska bestå av dels ett generellt ekonomiskt stöd på 85 procent av arvodet i högst två år, dels rådgivning och kompletterande utbildning.
 
Tuve Skånberg tycker att det nya systemet är en ”rimlig och bra avvägning” som erbjuder ledamöter ”ett minimum av trygghet”. Däremot tycker han inte att skattebetalarna ska bekosta systemet – utan riksdagsledamöterna själva genom en obligatorisk arbetslöshetskassa.
 
Tuve Skånbergs föreslagna a-kassa kommer dessutom att ha en betydande hög avgift, som ska uppgå till ”minst ett par tusenlappar i månaden”.
 
– Det måste ju kunna bära alla ledamöter, då krävs en rejäl avgift, säger han.
 
I Frankrike tillämpas redan denna finansieringsmodell, tillägger han.
 
– Där började man med att låta staten skjuta till hälften och låta ledamöterna betala in andra hälften. Så småningom blev det en fond som var så pass stor att den nu finansieras endast av ledamöterna.
 
Han avslutar:
 
– Riksdagsledamöter behöver verkligen en trygghet, i och med att de blir uppsagda var fjärde år. Men vem ska finansiera det, skattebetalarna eller riksdagsledamöterna själva?