Finns det någon poäng med att försöka påverka samhällsdebatten genom en blogg? Frågan är berättigad, även de största bloggarna inom politik och samhälle läses bara av en bråkdel av Sveriges befolkning. Sociala media i all ära, men de stora nyhetsdrakarna når fortfarande hundratals gånger fler läsare än exempelvis vår blogg. Utifrån detta skulle man kunna dra slutsatsen att bloggande som opinionsbildning är dödfött, men hemligheten är kvalitet, inte kvantitet.
 
Supermiljöbloggen startades för att påverka samhällsdebatten, och vi har lyckats. Inte genom att folk i allmänhet läser vår blogg, utan genom att rätt personer läser. Vår läskrets består till stor del av tre kategorier. Den samlande miljörörelsen, journalister och politiker. Alla tre är nyckelaktörer i den miljöpolitiska debatten. Mest tydligt blir det när journalister tar vinklar, eller hela artiklar ifrån vår blogg. Det är då vi verkligen får genomslag, men utan att gemene man vet att det var vi som letade fram- och vinklade historien från första början. Men även att Sveriges miljömäktiga läser bloggen påverkar. Eftersom vi är ett av mycket få medier för miljönyheter har vi snabbt blivit en viktig faktor att förhålla sig till inom den begränsade, men mäktiga gruppen.
 
Vad är det då som gör att rätt personer läser vår blogg? Givetvis fyllde vi ett tomrum. I många länder har de stora tidningarna egna miljödelar, i Sverige finns inget sådant. Vidare finns heller inga miljöbloggar som behandlar nyheter på samma sätt som vi gör. Vanligt är istället att bloggar i allmänhet och miljöbloggar i synnerhet riktar in sig på att skriva spaltmeter efter spaltmeter med invecklade och reflekterande texter. Är det något svenska journalister efterfrågar? Knappast. Vårt fokus ligger istället på att skriva kortfattat, lättförståeligt och att alltid vara först med nyheten när den kommer. Journalister är inte intresserade av vad du tycker om saker och ting – de är intresserade av ett ställe där de snabbt kan hitta intressanta nyheter att skriva om.
Men det är mer än så som ligger bakom. För samtidigt som journalistiken blir allt mer hektisk, och många texter förvandlas till okritiska referat som journalisten fått från sin huvudkälla istället för att göra en mer noggrann granskning så har ett antal bloggare blivit allt mer professionella. Borta är tanken att en person ska göra allt jobb, istället organiseras bloggarna i ideella redaktioner, det finns en tydlig publicistisk idé och ett målgruppstänk. På så sätt suddas gränsen mellan tidning och blogg ut.
 
Lorentz Tovatt & Anders Schröder, Supermiljöbloggen