– Det är ett stort och oerhört viktigt uppdrag. Vi ser det stora intresset som finns från näringsliv, städer och kommuner och olika aktörer och vara med och stå bakom att vi ska bli ett föregångsland och ställa om till ett fossilfritt välfärdssamhälle. Då behöver man resurser och en fokalpunkt för att hjälpa olika aktörer hitta synergieffekter, visa på goda exemplen och lyssna in det som behövs. Det här är ett mycket stort uppdrag.

Finns konkreta delmål?
– Miljövårdsberedningens målsättning är ju klar med minskade utsläpp på 70 procent till 2030, till exempel.

Hur väl känner du Svante?
– Jag känner honom inte privat, men jag har ju stött på honom genom åren och vi har en god relation.

Det är ingen kompisutnämning då?
– Nej.

Näringslivet ska göra mycket av jobbet med att göra Sverige fossilfritt. Borde det inte vara någon från näringslivet som ska göra jobbet?
– Svante Axelsson, har som jag bedömer, alla de egenskaper, som behövs för att vara framgångsrik på det här jobbet. Han har en väldigt bra kommunikativ förmåga. Han är en positiv person som ser möjligheter och inte hinder. Det uppskattas väldigt mycket av näringslivet.

Partierna, inte minst i Almedalen, målar ju upp en mörk bild av framtiden. Hur göra ni för att få med sig  medborgarna på att omställningen är positiv?
– Det är intressant, om man frågar näringslivet i dag, säger ju inte de att strängare miljölagstiftning eller klimatmålen kommer att förstöra för deras verksamhet. Tvärtom. De är taggade. De är med på det här. De ser att Sverige som exportnation gynnas av ambitiösa miljö- och klimatmål. Vi måste börja förklara att en miljömässig omställning inte innebär att man blir av med jobben, utan precis tvärtom. Vi ser nya näringar växa fram,  som Preem, som med en värdelös biprodukt från massaindustrin, kan skapa en värdefull produkt för bränslesektorn.

Du är ju journalist och i dag sker ju mycket av dialogen med väljarna via medierna. Hur tänker du att det går att förbättra dialogen med väljarna?
– Det finns i dag väldigt stora möjligheter att kommunicera på olika sätt via sociala medier, kanalerna är i det närmaste oändliga. Samtidigt är konkurrensen om uppmärksamheten också oändlig. Så det är både lättare och svårare att nå fram idag. När jag var ung, fanns två kanaler på tv. Alla tittade på samhällsprogram, även om man inte var intresserad. I dag är det så mycket svårare  att nå fram till dem som inte är specifikt politiskt intresserade. Man väljer inte de kanalerna. Det är en utmaning.

Hur tänker du då?
– Ja, jag tänker att det är viktigt att vara med i sammanhang politiker inte alltid är med i och delta i diskussioner där man faktiskt träffar människor som inte är politiknördar. Men det är svårt med det begränsande snabba tempot, som är i medierna, att få fram de längre resonemang som behövs för att människor ska känna att det är meningsfullt att hålla på med politik. Om politik bara reduceras till några korta pratminus med några siffror och några slängar mot motståndarlaget, så blir man ju ganska trött.