Intresset för att prata om Socialdemokraternas framförhandlade ”högersväng” är högt bland journalisterna som samlats för att lyssna på Magdalena Anderssons presentation av regeringens vårförändringsbudget. Dagens Opinions Elin Nilsson rapporterar inbäddad i den pampiga svenska politikerpresskåren.
”Lite satsningar på svaga grupper och mycket på företagspolitik”. Så går snacket i presskåren kring budgetposterna som sticker ut. För ingenting är gratis, varken satsningar eller nya allierade. Magdalena Andersson inleder pressträffen med att prata om just satsningar på företagens villkor.

Hon presenterar 65 miljoner kronor mer till stöd för svensk E, varav 5 miljoner på svensk livsmedelsexport.

– Här finns en möjlighet som kan ge jobb i hela landet, säger Magdalena Andersson.

Hon berättar vidare kring flera omprioriteringar som bygger på devisen att hela Sverige ska leva.

Där ingår utökade transportbidrag och utbyggnad av bredband i hela landet. Även här finns företagsperspektivet med.

– 95 procent av alla företag och hushåll ska ha bredband på minst 100 Mbit till 2020.

När det är dags för frågor så kretsar dessa kring nedskärningar i äldreomsorgen, bristande satsningar på svagare grupper i samhället och de högersvängar som Socialdemokraterna blivit tvungna att göra för att få ihop samarbetet med C och L.

När frågan kommer om varför det fattas bidrag till svagare grupper inte finns med i dokumentet svarar Magdalena Andersson att de typerna av reformer inte brukar läggas i vårbudgeten. Hon får följdfrågan om politiken har tagit en högersväng.

– Det är klart att det är en kompromiss, men lärarassistenter, bostadsinvesteringar och satsningar på kvinnojourer är tydligt socialdemokratiska frågor.

Hon fortsätter med en passning till Jan Björklund.

– Att avskaffa värnskatten var ett krav för att Liberalerna skulle vara med i överenskommelsen, och det ses ju som en satsning som gynnar höginkomsttagare.

Kanske var det ett svar på att han twittrat under morgonen att det var de som skulle ha cred för satsningen på lärarassistenter, något som Magdalena Andersson bestämt hävdar är Socialdemokraternas förtjänst. Frågan om hur budgeten hade sett ut om de hade haft egen majoritet vill hon dock inte svara på.

Massan av journalister börjar sina och det blir eftersnack. DN:s praktikant tar bilder med Magdalena Andersson som säger att hon precis börjat med Instagram, och passar på att fråga henne om hon kan gå in och titta på hennes flöde för att hjälpa henne utvärdera vad som är roligt innehåll och inte att följa.

En halvtimme efter att allting packats ihop på Finansdepartementet är det dags för de andra partierna att kommentera budgeten i riksdagen. En av Centerpartiets mest profilerade personer som var en motståndare till Januariöverenskommelsen, ekonomisk-politiske talespersonen Emil Källström, gör live-intervjuer utanför presscentret. Därinne riggas Moderaternas nya logga upp inför att Elisabeth Svantesson snart ska hålla pressträff. På en stol syns ett grönt dokument med rubriken ”Centerpartiets vinster i vårbudgeten”. Det märks att saker inte är som förr.

Bland journalisterna emellan pratas det dock inte mest om Socialdemokraterna eller Centerpartiet – utan om Kristdemokraterna.

Nere i bankhallen håller Vänsterpartiets Ulla Andersson pressträff. Hon är den som av medierna ges störst andel utrymme till att prata om sitt partis politik, då de andra får ta mer från den tiden till att prata om hur de förhåller sig till möjliga samarbeten åt olika håll. Kanske för att de står själva, kanske för att medierna inte ser dem som tunga maktspelare.

Showen bland journalisterna går varm hela förmiddagen. De intervjuar varandra, ber varandra om kommentarer kring det politiska spelet, pratar gamla minnen. En del av medierna, som DN, har en live-kommentator som rapporterar saker i stil med ”nu står vår politiska kommentator i kö här för att fråga ut Magdalena Andersson”. Det hela är mycket lustigt. Men så finns det ju sedan way back en tydlig rangordning bland riksdagsjournalisterna. Spelet är så att säga både vertikalt och diagonalt. Det som utspelas mellan medierna och politiken, det som utspelar sig partierna emellan och det som utspelar sig journalisterna emellan.

Aftonbladets politiska kommentator Lena Melin har strukit så många rader i budgeten med sin rosa markeringspenna att sidorna är i samma färg som omslaget på den. Hon mumlar något om hur det har sett ut i budgetarna tidigare år, verkar gå igenom dem i sitt huvud samtidigt som hon bläddrar snabbt fram och tillbaka.

Ekots politiska kommentator Fredrik Furthenbach skämtar med pressfolket på Moderaterna om den nya grafiska profilens olika färger som ju lätt väcker upprörda känslor hos andra partier. Samtidigt spekuleras det vidare bland andra journalister kring vad den ljusrosa färgen på omslaget till budgeten egentligen är kod för. Någon säger att det kan vara en utsträckt hand till Feministiskt Initiativ medan en annan att menar att det knappast är nödvändigt nu när de inte ens är nära riksdagen längre.

Det har blivit dags för Elisabeth Svantesson att kliva in i presscentret och ge Moderaternas syn på vårbudgeten. Hon inleder med att säga att hennes kommentar till det ekonomiska läget är ”det är kärvt” och hennes kommentar till vårbudgeten är att det är obegripligt hur regeringen kan skära ner på polisen, äldreomsorgen och psykiatrin. Därefter visar hon ett bildspel där budgeten bryts ner och kritiseras bit för bit. Och inspelen från de forna Allianskollegorna ger hon inte mycket för.

– Jag har aldrig mött företagare som tycker att det är problem att det är för dyrt att anställa 16-åringar. Dessutom börjar avdraget gälla den första augusti och då är ju sommarlovet redan slut.

Det som bevittnas här idag från politikens håll är en kamp mellan parterna i den uppbrutna Alliansen, där det för M och KD går ut på att tala om hur skadlig vårbudgeten är för Sverige och för L och C att tala om hur mycket politik de har lyckats få in i densamma. Mitt emellan står Socialdemokraterna och behöver inte ta emot särskilt många smällar alls. Det är det som är definitionen av snyggt hanterat maktspel.

Elisabeth Svantesson ägnar pressträffen framför allt åt att kritisera regeringen för att de inte prioriterar att ge pengar till polisen, och menar att det är särskilt illa nu när kriminaliteten ökar.

– Sexualbrotten har tredubblats, det finns barn som inte vågar gå hem själva från skolan och en ökning av gängskjutningar.

Ute i korridoren intervjuas Sverigedemokraternas Oscar Sjöstedt, och från honom hörs mer hånfulla kommentarer.

– Polisen är viktigare än Per Bolunds bäversafari och elcyklar, säger han.

När Per Bolund intervjuas hörs inget om just detta, men en hel del om förnybar energi.

Moderaternas Johan Forssell twittrar: ”Polis” omnämns en gång i regeringens ekonomiska vårproposition. ”Miljö” nämns 40 gånger. ”Bidrag” 163 gånger.

De kanske får ta och rekrytera en Greta Thunberg som pratar om vikten av fler poliser för att få effekt på trendmöjligheterna för polisen hos politiken…

När det har blivit dags för Kristdemokraternas Jakob Forssmed att kommentera vårbudgeten i riksdagens presscenter så tar han vid där Elisabeth Svantesson slutade sitt anförande, och fyller på med fler punkter kring vad som är fel med den.

– Politiken saknar riktning. Ingen vill ta ansvar för helheten. Besparingarna på äldreomsorgen och senfärdighet i lösningar för sjukvården är problematisk.

Det är som väntat äldreomsorgen som är i fokus för hans anförande. Han tillägger också att det är anmärkningsvärt att regeringen stryker stöd till barnfamiljer.

– Det kostar ungefär lika mycket som fri entré för vuxna på statliga museer.

Efter att hans pressträff är slut så pratas det ännu mer bland journalisterna kring när och om det kan tänkas komma ett tillkännagivande av en allians mellan M, KD och SD. Och det är flera av dem som kommer att hålla extra koll på vem som pratar med vem under kaffepausen till budgetdebatten i eftermiddag.

 

Elin Nilsson