I en rapport, utgiven av SNS, konstaterar tre forskare i statsvetenskap att potentialen i parlamentariska kommittéer inte tas tillvara.

Rapporten bygger på en genomgång av totalt 2 086 kommittéer och 23 373 medlemmar under perioden 1990–2016 och detta i kommittéer som har resulterat i ”förslag eller uttryckliga politiska rekommendationer”.

”Eftersom parlamentariska utredningar både kan skapa ett brett stöd för politiska förslag och tydliggöra vad som alls är parlamentariskt möjligt är utvecklingen oroande, inte minst med tanke på den minskade politiska stabilitet vi ser i Sverige”, skriver de tre forskarna, som är Carl Dahlström, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet, Erik Lundberg, docent i statsvetenskap, Högskolan Dalarna samt Kira Pronin, doktorand i statsvetenskap, University of Pittsburgh.

De funderar på om ”policyprocessen kan organiseras så att den motverkar politiska Låsningar” med tanke på den ”senaste tidens politiska utveckling med ökade och delvis nya konfliktlinjer i svensk politik”.

Rapporten kommer fram till att:

* Antalet nytillsatta kommittéer varierar från 48 till 119 per år men har inte minskat mycket över tid. Utredningstiden för varje kommitté har legat ”förhållandevis still” på 15- 20 månader.

* Antalet direktiv som regeringen utfärdar har ökat något, från 1,1 till 1,8 direktiv, vilket kan tyda på en ökad styrning av regeringen.

* Andelen parlamentariska kommittéer har ”fortsatt att minska till förmån för särskilda utredningar utan parlamentariska inslag”. Särskilda utredningar utgjorde 2016 runt 90 procent av samtliga kommittéer medan parlamentariska kommittéer uppgick till knappt 3 procent.

* Andelen politiker i kommittéerna har minskat medan andelen tjänstepersoner, som har utgjort den största andelen medlemmar under hela perioden, har ökat.

* Andelen reservationer och särskilda yttranden har sjunkit dramatiskt.