Dagens Opinions Elin Nilsson åker till Gävle och spanar in hur fienderna Jan Björklund och Jimmie Åkesson bäddar för varandra.

”Keep your friends close, but your enemies closer”. Citatet går långt tillbaka i tiden och har genom åren applicerats på en mängd sammanhang. När Michael Corleone uttalade orden i Gudfadern 2 var det maffia­relaterat och i de sammanhangen kan vi verkligen tala om vikten av att hålla koll på människorna som finns runt omkring. Om du fastnar med blicken enbart riktad mot dina vänner riskerar du att bli bränd av fienden. Kanske är det så, att de politiska partierna i somliga fall kan liknas vid maffians klaner. I alla fall i det hänseendet att partiföreträdarna generellt är tight sammansvetsade inom det egna laget ­ och sällan eller aldrig bildar team med företrädare från partier de konkurrerar med.”

För att slutligen dra denna slutsats:

”Exemplen i den här texten är hårdragna för att tydliggöra vad jag menar. Självklart ska partierna gå som enskilda lag mot det slutgiltiga målet. För att fånga upp fler på vägen dit bör de mest talangfulla spelarna i ett lag sikta mot att gästspela med talanger från andra lag. Förra veckan tog jag upp Annie Lööf och Jonas Sjöstedt som ett klockrent exempel på just detta. Genom sina på eget initiativ arrangerade debatter runt om i Sverige öppnar de upp för en sänkt väljargard. Dessutom fascineras och intresseras vi av kontraster i högre grad än vi gör av det fullt ut enhetliga.”

Det är mycket intressant att se hur Jan Björklund nu enemy-teamar ihop sig med Jimmie Åkesson, samtidigt som Tomas Tobé (m) och Alice Bah Kuhnke  (mp) gör detsamma.

Jag sitter på tåget mot Gävle, där Jan och Jimmie har sin andra sammandrabbning ikväll. Det går inte att låta bli att fundera på vem som vinner mest på det på plats. Rent spontant tänker jag att det borde vara Sverigedemokraterna, då deras medlemmar känns duktigare på att sluta upp på saker. Särskilt runt om i landet. Och apropå det, när jag pratar med min lillebror i telefon så har han precis sett Jimmie på torget i Sundsvall, så jag scrollar igenom hans Facebook-sida för att se exakt vad han gjort under dagen. And that some serious shit. Mannen har ju varit varenda kommun längs Norrlandskusten i princip, Härnösand-Sundsvall-Hudiksvall-Söderhamn. Det finns massor av bilder som människor lagt upp tillsammans med honom på varje ställe. Jag fnissar lite åt en bild från torget i Sundsvall, när jag var i Almedalen förra sommaren så skrev jag att SD-medlemmarna på plats såg ut att vara med i musikvideon till Cotton Eyed Joe – och här står Jimmie med en man som är Cotton Eyed Joe.

Jag anländer till Gävle och promenerar mot den södra sidan av stan. De håller till på Söders Källa, en restaurang med tillhörande konferens och yoga beläget i ett kvarter där jag stökat mycket förr. En polisbil står utanför och markerar tydligt att härinne kommer det hända grejer ikväll. Och visst är det så, lokalen är totalt knökfull. Det sitter människor på varenda stol i tvåvånings-salen. Liberalernas kommunalråd Helene Åkerlind tar emot mig och visar var presshörnan är någonstans, där sitter liberala ledarskribenten Bawar Ismail, och politiska redaktören Karin Bergkvist från Gefle Dagblad. Livvakten Tomas kommer och sätter sig bredvid mig. Han jobbar med Jan ikväll säger han, de är två team på plats och nu under Europavalet blir det mer ruljangs än vanligt. Alla jobbar med alla, livvakterna är kollegor och kör alla sina interna utbildningar tillsammans berättar han. Jag hälsar på Jans pressekreterare Adam Alfredsson som springer förbi. Debatten riggas för fullt och det pratas livligt i lokalen. Richard Carlsson, Sverigedemokraternas regionråd i Gävleborg kommer fram. Vi talas vid en stund om det klassiska House of Cards-ögonblicket i Gävle, där Socialdemokraternas ledning föll för första gången i kommunens historia. ”Vi är kända för det” säger han med stolthet i rösten.

”Då är klockan slagen, välkomna till Gävle och denna ideologiska debatt mellan Jimmie Åkesson och Jan Björklund” säger Per-Åke Fredriksson, Liberalernas förbundsordförande i Gävleborg, från scenen. Mattias Eriksson Falk, Sverigedemokraternas oppositionsråd i Gävle, står bredvid honom. De kommer att leda detta tillsammans, smart lösning.

De två kliver in på scenen. Debatten drar igång med att de får hålla varsitt inledande anförande och my god vad de älskar detta. Både Jan och Jimmie känns lika övertaggade som Oskar Linnros när han gjorde sin debut på Allsångscenen på Skansen 2010. Moderatorerna skulle inte ens behövas, de löser detta alldeles utmärkt själva. Publiken är också i matchform, varenda gång någon av dem drar ens ett halvskämt så liksom skrik-skrattas det högt från olika delar av rummet. Alla vill att deras partiledare ska riva ner flest hyllningar och applåder så klart. Och min teori om att Sverigedemokraterna är de som mest vinner på detta haltar lite, då de verkar ha ett hyfsat jämnt antal supporters på plats.

Jimmies devis är som väntat ”If you can’t beat them join them” – Sverigedemokraterna som ju är stora EU-kritiker storsatsar för att inifrån skicka mer av makten därifrån. ”Inför det här valet har vi antagit en mer konstruktiv riktning där vi är beredda att skicka ett antal ledamöter, gärna 20-21 stycken eller hur många det nu blir” säger han. Jans hållning är, också som väntat, ”mer EU till folket”. Som vanligt drar han historiska anekdoter, denna gång inleder han med att säga att denna veckan kallas Fredsveckan. Då man bestämt sig vid den här tiden på året 1945 att Europa måste samarbeta, han säger att politikerna kommit fram till att ”vi kan inte längre i varje ny generation skicka ut våra unga män på slagfältet för att slå ihjäl varandra”. Och den inledningen sätter lite tonen för hela debatten sedan, detta är the battle of hur mycket vi ska lita på och värna EU.

De gör båda en stark show, det hela känns mer som en dance off än en boxningsmatch, då de snarare vänder sig till publiken i en rad av tal än att debattera mot varandra. Det blir nog så i högre grad när man arrangerar själv, och det är inte dåligt – tvärt om. Aldrig har den klassiska politikerkritiken ”de borde fokusera på sin egen politik och inte bara klaga på varandra” anammats så mycket.

Efter debatten är det dags för publikfrågor, Bawar Ismail frågar varför de inte tagit upp den viktigaste frågan av alla. Det vill säga den om snuset. Och nu börjar tävlingen på allvar. Alla vill vara den som värnar snus mest, inklusive Jimmie Åkesson och Jan Björklund. Lite tråkigt att ingen slår ett slag för cigaretter men så får man väl inte säga i det här j*vla landet. Dock är det ändå lite kul att riksdagen förbjuder rökning på uteserveringar och på allt fler platser – samtidigt som de själva har Sveriges mest A Game-rökruta på en balkong tre meter från kammaren.

Jag går upp på scenen för att prata med Jan Björklund, han ser väldigt glad ut. Han säger att Liberalerna och Sverigedemokraterna är varandras motpoler och den här typen av debatter ökar intresset för valet. På frågan om vems idé det var att köra turnén svarar han att det var han som utmanade Jimmie i höstas inför riksdagsvalet och att nu har det blivit dags. Han säger att det inte var så svårt att komma överens om platserna för debatterna, att det är stabscheferna som pusslat ihop deras scheman utefter att de dels skulle köra i storstäderna och även lite utanför. Vilka ämnen de skulle debattera verkar inte heller ha varit ämne för några särskilt hårda diskussioner. ”Vi har ju debatterat EU många gånger i tv och i riksdagen, vi vet ungefär vilka frågor som det handlar om så det var inte svårt. Det var ju inte så speciellt styrt utan vi tog upp olika frågor och så replikerade vi på varann. Så det var inte så uppstyrt.” Det är medarbetarna som har skött logistiken kring det hela säger han. Jag frågar vad han ska göra när han är klar som partiledare och han svarar att han vet inte det ännu.

Därefter möter jag upp stabschefen för Sverigedemokraterna, Mikael Eriksson, han säger att jag kan följa med backstage och prata med Jimmie så vi går till en loge bakom scenen där vi slår oss ner vid ett bord. Jag frågar honom om hans galna schema och hur många kommuner han river av under valrörelsen. Han säger att han det blir hundra kommuner som han besöker, då med fokus på att träffa folk, inte att hålla tal på en scen. ”Vi åker dit och hälsar på funktionärer och allmänhet, tar en massa selfies och så där. Jag märkte det i höstas, för då gjorde jag ett hundratal regelrätta torgmöten, och då står man innanför kravallstaket, ibland var det tusentals människor och det var jättebra liksom men då pratats man inte med en enda människa. Nu får man prata med många och det är på det sättet trevligare.”

Jag är övertygad om att detta är ett vinnande koncept, så här borde alla göra. Torgmöten blir ju ungefär som att se på tv med 3D-glasögon. Inget mervärde i dagens mediahetsiga klimat. Jimmie jobbar som de stora Youtubers jag har turnerat med på stora arenor runt om i Sverige. Den stora scenen används egentligen bara i typ 20 minuter i början av dagen när alla är samlade för att säga hej och välkommen. Sedan ligger allt fokus på meet and greets, kidsen får ta selfies, spela in Youtube-challenges och göra TikTok-videos med profilerna. De vill träffas, inte stå nedanför en scen och titta på dem som de ändå ser på sina mobilskärmar varje dag.

Jag frågar Jimmie om han och Jan hade några big no nos inför debatten, om de kommit överens om saker de inte får säga om varandra på scenen. ”Jag har inte varit inblandad i det här så jag vet inte” säger han och skrattar. ”Men vi ville ha en öppen debatt, inte så uppstyrd utan poängen är att vi pratar om Europa och EUs framtid.” Jag frågar vidare om han och Ebba Busch Thor har haft några samtal sedan hon öppnade upp för det i ett uttalande på sin Facebook-sida för några veckor sedan. ”Som jag uppfattade det hon sa så var det att när det finns anledning att prata så kan vi göra det, och vi har inte haft någon anledning än. Men det är klart att det kommer en budget till hösten och vi vet inte vad som händer med den här regeringskonstellationen, hur pass den håller samman. Så det finns ju säkert många tillfällen under mandatperioden där vi kommer prata med varandra, men det är inte så att vi pratar för sakens skull utan det är i så fall om det finns någon poäng med det.” Och apropå Kristdemokraterna så frågar jag honom avslutningsvis hur han tycker att Charlie Weimers har skött sig hittills. ”Jag sa till honom härom dagen att han är ju en maskin att han är ju överallt, ungefär som du sa till mig att jag är, man ser ju honom hela tiden.” Jag frågar om de har någon fler värvning på gång. ”Det vet man aldrig” svarar han och ler hemlighetsfullt.

Jimmie Åkesson och hans stab ska åka vidare för ett antal nya kommuner imorgon, vad som blir den första anhalten vet han inte på rak arm. Turnélivet är hektiskt, särskilt för honom som jobbar som en Youtuber. Nästa turné jag är nyfiken på är den med Tomas Tobé och Alice Bah Kuhnke.