Nästa söndag är det dags att rösta. Per Oleskog Tryggvason, doktorand vid Göteborgs universitet, har sammanställt opinionsinstitutens sista mätningar av röstintentionen i relation till valresultaten.

Hans slutsats är att branschen som helhet presterat ungefär lika bra de fyra senaste åren, men att det också finns en tydlig systematik i de felskattningar som görs. Det är mer regel än undantag att instituten har fel åt samma håll.

Så här i valrörelsens slutskede är det stort intresse för de väljarbarometrar som publiceras och jag skulle vilja ta tillfället att komplettera Per Oleskog Tryggvasons genomgång.

Väljarbarometrar (röstintention) handlar om vilket parti väljaren skulle rösta på om det vore val idag. Det innebär att det är en viss skillnad mellan en undersökning idag och handlingen på själva valdagen när man faktiskt står i valbåset. En väljarbarometer är inte heller en prognos hur utfallet på valdagen kommer att bli. Det är en temperaturmätning av hur läget ser ut när väljarbarometern görs. Därför blir även fältperioden viktig, det vill säga under vilka dagar intervjuerna gjordes.

Efter utvärdering av valet 2014 har samtliga undersökningsföretag utvecklat sina metoder för att förbättra precisionen. Olika varianter av telefon och webb används numer. Även om vi har väldigt hög kvalitet på den offentliga statistiken som används för att justera för bortfall finns det flera andra felkällor att ta hänsyn till. Det handlar bland annat om urvalets sammansättning och vilka det är som väljer att svara på frågorna.

Vi upplever också en större rörlighet i väljarkåren än tidigare och det är svårt att få en samstämmig bild av väljarflödena ser ut mellan de tre stora partierna, Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Hur stor är Socialdemokraternas nedgång och hur många väljare tappar partiet till SD och V? Även Moderaterna tappar jämfört med valet 2014 och hur många väljare har gått till SD och C? SD blir därför väldigt svårbedömt. Finns det ett mörkertal kvar, där vissa fortfarande inte vill säga att de skulle rösta på SD? Ytterligare ett mycket svårbedömt faktum är väljarnas rörlighet mellan Allianspartierna.

De senaste tio åren har sociala medier kommit att spela en stor roll för människors informationsinhämtning. Detta har accelererat de senaste fyra åren. Idag finns det inte en aktivitet eller ett program som väljarna samlas kring. Valrörelsen är fragmentiserad och sker samtidigt, parallellt på många olika ställen. En del av valrörelsen utspelas som vanligt hos SVT och SR som dock allt färre tar del av. Dessa kompletteras bland annat av tidningarnas webbsändningar, olika poddcastar och influencers som intervjuar partiledare i sina egna youtube-kanaler. Dessutom används sociala medier av partierna och partiföreträdarna själva och av intressegrupper för att dela och sprida information. Till detta kommer risken med desinformation. Även om man som väljare inte ser de ”stora” debatterna hör man talas om dem i sociala medier, där de tolkas och analyseras av personer med olika åsikter och agenda.

Vi vet att opinionsläget spelar roll för vilket parti man lägger sin röst på. Informationen kan få folk att taktikrösta för att hjälpa ett block eller att stödrösta på ett parti kring den viktiga 4-procentspärren. Kanske väljer man att lägga rösten på det parti man tror att de flesta av människorna omkring dem röstar på och som ser ut att gå mot valseger. Denna effekt kallas för ”bandwagon effect” och handlar om att man som väljare satsar på det parti som ser ut att ha medvind. Valdeltagandet kan också påverkas. Ser det ut som ett valresultat redan är klart kan det minska röstbenägenheten och om det tvärtom ser ut att vara mycket osäkert kan det istället öka röstbenägenheten.

Erfarenheter av tidigare val visar att ca 30% av väljarna kommer att bestämma sig denna kommande vecka. Väljarbarometrar är inte exakta siffror, varje siffra för ett parti är förknippad med viss osäkerhet. Olika undersökningsföretag visar olika resultat, även om storheterna i sig är klarlagda: Vi har tre stora partier, M, S och SD, vi har tre mindre partier KD, L, MP och däremellan finns C och V. Det är inget annat parti som är på väg in i Riksdagen. Trenderna har varit uppåt för SD, C och V under mandatperioden och i valrörelsen har även KD och MP vuxit. Detta har skett på bekostnad av S och M.

På Inizio gör vi givetvis vårt allra bästa för att förstå och mäta hur väljaropinionen utvecklas. Många väljare kommer att bestämma sig denna sista vecka och mätningarna kommer att påverka hur några väljare lägger sin röst.

Söndagen den 9 september är det val. Det är då, i valbåset, det riktiga valet görs.

Karin Nelsson, seniorkonsult Inizio