Hurra! I dag kom den äntligen. Trendbibeln Icon efterlängtade stora intervju med socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven. Jag, såsom miljontals människor i vårt avlånga land, kastade mig över magasinet med det matta pappret och njöt varje rad i Michaela Möllers välskrivna reportage om vår blivande statsminister. Okej, jag överdriver en smula. Artikeln är lång, men innehåller få nyheter. Istället får jag ett fint porträtt av en man som började på barnhem i Liljeholmen. Blev fosterbarn i Ådalen. Löfven gick ut skolan, blev svetsare och hamnade på fabriksgolvet hos vapentillverkaren Hägglunds &  Söner, gjorde strävsam karriär i facket och snart sitter Stefan i Rosenbad och leder landet. Det är en sann socialdemokratisk saga. Återstår bara att vinna valet och få ihop en regering.

 

Vi kan lämna framtiden därhän och fokusera på vad Löfven faktiskt säger i intervjun. Löfven nämner Olof Palme ett otal gånger. Det gjorde hans företrädare Håkan Juholt också ofta. Palme är socialdemokratins Jesus. En allt mer mytisk figur vars runa och eftermäle ständigt skrivs om och förbättras. Och precis som i fallet Jesus har de som skriver böcker om Palme i dag aldrig träffat Palme IRL. Löfven fick träffa Palme en gång. Mötet finns fångat på bild i Icon. Palme flinar och en ung Löfven tittar ner i marken. Året därpå blir Palme mördad. Det leder till att Ingvar Carlsson fick ta över rodret i Sverige och hos sossarna. I likhet med Löfven mer eller mindre tvingades Carlsson ta klivet ut ur maktens skugga och greppa rodret. Ingvar Carlsson är min stora politiska idol. Hans ledarskap präglades av en ödmjukhet och en längtan efter att forma lag. Det var Carlsson som matchade fram Mona Sahlin, Margot Wallström och Anna Lindh. Carlsson fick med Sverige i EU och införde varannan damernas i regering och parlament. Palme var bra på stora ord, men han körde landets ekonomi i botten på sjuttiotalet och levde inte som han lärde. Glöm aldrig IB- och Geijeraffären.

Okej nu kom jag långt från ämnet: Löfven. Jag beklagar men det är svårt att skriva något intressant om Löfven. Förklaringarna är två: 1. Löfven säger aldrig något oväntat. 2. Han har ännu inte gjort något intressant. Men det kanske kommer. Hoppet är som bekant det sista som överger människan.

Viggo Cavling, författare, entreprenör, delägare i Inizio och tidigare helägare av en röd Ducati

 

 

"Stureplanscenterns Annie champagnevaskar P1s stjärnor Saarinen och Johansson"

På Stureplan där jag är verksam finns ett fenomen som heter “vaska”. Fenomenet uppstod när det blev förbjudet på Vimal Kovacs nattklubbar att spruta ner sig själv och sina vänner med champagne. I stället för att smälla korken i taket och spruta bad gäster med för mycket pengar personalen att helt enkelt bara hälla ut det bubblande vinet från Frankrike i vasken. Höjden av dekadens kan tyckas, men också höjden av diskretion om man gör det hemma utan att berätta det för någon. I dag tror jag att Centerns Annie Lööf öppnar en flaska och häller ut den i vasken och tyst tackar Monica Saarinen och Lasse Johansson för P1:s stora intervju med statsminister Fredrik Reinfeldt. Jag vet inte hur många gånger som Centern nämndes av programledarna, men varje gång var det tuffa Centerförslag som bort med Las, mer flexibel arbetsförmedling och lägre skatter. Centern framstod som oppositionspartiet i Alliansen, det parti som vill och vågar gå längst. Annie Lööfs Stureplanscenterparti har tagit några år att sätta sig, men nu händer det. Tack för det P1, tänker Lööf och ser de läckra bubblorna rinna ner i vasken.

Reinfeldt då? Ja, han var tvär sa P1:s poltiska analytiker Ramberg och politiska chefsanalytiker Furtenbach. Grrr, är min analys av expertanalytikernas åsikter.

 

"Är Göran Hägglund en kultursnobb"

VIGGOZ VAL. Krisdemokraternas partiledare Göran Hägglund verkar vara mer en kultursnobb på Söder än en av "verklighetens folk", anar Viggo Cavling, som PK-snobb på Söder (Stockholm).

Den 26 september 1960 förändrades medievärlden och politiken för evigt. Då möttes Richard Nixon och John F Kennedy i en tv-debatt. In i debatten gick en vice president som nyss varit på sjukhus, Nixon var blek och mager. Bredvid honom satt en ung, okänd, katolik från Massachusetts. När kvällen var slut var den senare en ny politisk stjärna och vice presidenten ute ur matchen. De som lyssnade på debatten i radio hade Nixon som vinnare, men 1960 var året då TV slog igenom på allvar. 88 procent av väljarna i USA hade skaffat TV. Följaktligen tog USA den unge, brunbrända och tandblekta katoliken till sina hjärtan och röstade fram honom till sin president. Jag tänker på detta när jag hör Göran Hägglund i P1. Det är något i hans personlighet som inte går fram i media. Radio funkar hyggligt, i tv är det illa. Hägglund är rikspolitikens roligaste gubbe, men tränger inte igenom rutan. Hägglund är den jag helst vill snacka musik och böcker med. I morse i P1 valde han Ulf Lundells Jack och Lukas Moodyssons Fucking Åmål framför Taube och Bergman. Hägglund ratade också Fredrik Reinfeldts “Det sovande folket”… Kan man bli mer PK-Södermalm än så? Det finns något här som gör att jag inte tror på Hägglund. Han är inte trovärdig som moralkonservativ, inte för mig och ännu mindre för hans kärnväljare i form av Siewert Öholm. Hägglunds besatthet av den kulturella elitens värderingar känns inte äkta. I grunden är Hägglund lika mycket kultursnobb som Åsa Linderborg. Hägglunds snack om verklighetens folk är och förblir bara snack. Det är med stöd av detta som jag tror att KD åker ur riksdagen den 14 september.

 

 

"En frustrerad Åsa Romson i orange jacka"

Det var en laddad Åsa Romson som gick upp på den rangliga scenen på Rinkeby torg i Stockholm i dag klockan 13. Hon inledde med att berätta att Miljöpartiet är största parti Stockholm, Göteborg Uppsala och Lund bland annat. Åsa var klädd i en vit och neonorangea jacka, men ville inte svara på vilket märke när jag frågade före talet. Åsa berättade däremot gärna att hon är doktor i miljöetik. Bakom språkrörets urladdning på scen finns en frustration. Åsa Romson och MPs har inte lyckats få fram att storbranden i somras och regnmoraset i Halland bör kopplas till klimatförändringarna. Miljö är trots dessa enorma händelser en ickefråga i valet och jag har svårt att se att miljön kommer upp till den politiska ytan. Åsa utmanade statsminister Fredrik Reinfeldt på klimatdebatt, var och när spelar ingen roll. Jag lovar att äta upp Romsons snygga jacka och det blir någon debatt. 

Under hela talet regnade det och följaktligen var det de närmast sörjande som var på plats. Gruppen journalister och partimedlemmar var ungefär lika stor som gruppen ”vanliga människor”. Som talare har Åsa gått från medioker till hygglig. Dock har hon fortfarande några stygn kvar till Gustaf Fridolins munläder. För TV4s reporter erkände Åsa att hon en gång röstat på Vänstern. Det hade Fridolin aldrig gjort.

 

 

 

 "Det borde Fokus-Tobbe svarat på"

Att bevaka den här valrörelsen är ett litet helvete. Speciellt om man som jag har fler sysslor än att skriva i denna publikation och ska trycka in partiernas utspel och rävspel i det stora schemat. Partiernas taktik har nämligen noll framförhållning. Så var det även i valrörelsen 2006 och 2010. Förra gången vi skulle fylla vårt parlament fick jag gå ner på knä framför Per Schlingmann för att få en liten inblick i Fredrik Reinfeldts “superhemliga” schema. Detta leder till uselt förberedda reportrar och att partierna får igenom sin agenda utan kritiska frågor. Om detta borde Fokus stora stjärna Torbjörn Nilsson talat om i SR i morse, men det gjorde han inte. Det är en smula sorgligt, men många journalister är lika usla som politiker att svara rakt på en rak fråga.

Vad händer då just nu i valrörelsen? Min bild är att den politiska debatten på väg från ett VAD ska hända efter den 14 september till ett HUR. Detta HUR är Alliansens trumfkort. Eftersom de saknar förslag och idéer inför framtiden, men tror sig veta HUR de ska leda landet gillar de HUR mycket mer än VAD. När de rödgröna berättar VAD de ska göra individuellt utan att redovisa HUR vinner Alliansen poäng tror Alliansen. Vänsterns Jonas Sjöstedts inlaga i dag på DN pamflett om VAD han vill göra med vinsterna i välfärden – avskaffa dem till januari 2017 – är mumma för regeringen som just nu sitter på Harpsund och knåpar på sitt manifest. Frågan HUR Sjöstedts planer ska fogas in i Löfvens och Fridolins planer utan att någon ska stå med rumpan bar blir en utmaning. Sanningen är att alla politiker som söker den exekutiva makten måste dagtinga med sina övertygelse. Ty sådan är realpolitiken.

 

 

Publicerad 2014-08-18, 18:10

 

"Tacka SD för den ökade invandringen"

 

I dag gick jag till SD:s pressträff i Sveriges riksdag. På sjätte våningen utanför kammaren förklarade Oscar Sjöstedt i svart kavaj och smal slips att partiet hade EXAKT 343 miljarder att spendera under nästa mandatperiod. Mest pengar sparar SD på minskad invandring, sen kommer höjning av arbetsgivaravgiften för unga och sänkning av biståndet. Fast på denna punkt kunde Oscar tänka sig att inte sänka hela vägen ner till 0,7 procent av BNP. Detta fick Oscar att framstå som en gåva till fattigare länder. I varje mening uttalade Oscar orden: “riksdagens utredningstjänst”, allt för att ingen ska komma dragande med idén att han lekt fram siffrorna. Och finns det ekonomer och journalister som inte håller med Oscar så ska hen inte tala med Oscar, hen ska tala med “riksdagens utredningstjänst”.

 

Jag kan inte tänka mig att prata med någon tråkigare än “riksdagens utredningstjänst”. Jag pratar helst med mig själv, då får jag så bra svar.

 

Det är intressant att det enda SD verkligen har åstadkommit i Sverige är radikalt ökad invandring. Före SD gjorde S och M upp om invandringen och då var det minsann inte några “öppna ditt hjärta” utan ett ganska högt staket runt vårt land. Nu har Alliansen gjort upp med MP, allt för att slippa beröring med SD. Tack SD, det är bra att er närvaro i parlamentet lett fram till att fler kommer hit.

 

Ja, ja.

Det är värt att notera att S och M leker bra tillsammans även när det gäller kärnkraft, rejäla motorvägar och vapenexport. Vän av dessa fenomen får hoppas att SD inte börjar uttala sig om radioaktivt avfall och vapenfabriker i Saudiarabien.

 

 

Publicerad 2014-08-18, 18:10

"Halverad krogmoms kvar om Löfven vinner"

 

Skriver dessa rader på tåget till Västerås. Det är alltid härligt att färdas mot Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborgs gamla hemstad. På Stockholms central var det kaos när SJ bollade runt oss resenärer mellan perrongerna likt pingisbollar. Såg Vänsterpartets Jonas Sjöstedt och en tjej från Säpo på perong 7, trodde vi skulle åt samma håll, men sen förstod jag att min deckarkollega var på väg till Sundsvall. Mitt tåg avgick från 19b (den perrong som luktar mest urin).

 

Partiledarutfrågningarna i public service har rullat i gång. Somnade med KD:s Göran Hägglund i SVT och vaknade med Centerns Anne Lööf i SR. Den senare har blivit riktigt tuff av allt skit i början. Annie var grymt bra påläst och mästrade programledarna Monica Saarinen och Lasse Johansson elegant. Efteråt kom SRs poltiska expert Thomas Ramberg och sa att det var bra frågor. Ursäkta, men “expertens” uppgift är väl inte att betygsätt sina kollegor utan Annie. Min bild är att det finns bra energi i Annie förnärvarande. Jag tror att framgångarna i EU-valet var segern i bortamatchen som kan ge en skräll i riksdagsvalet. Den avgörande hemmamatchen för alla politiker är den 14 september. Hägglund i går hade också hygglig energi och självfallet fin koll på olika bibelcitat. Det hade dock varit mer intressant om han recenserat “Upprorsmakaren: Berättelsen om hur Jesus från Nasaret blev Jesus Kristus”. Men det är väl klart att den boken har inte heller programledarna Mats Knutson och Anna Hedenmo läst. Läs boken och inse att Jesus hade grävt tunnlar från  Gaza till Israel som han levt under dagens ockupation.

 

I går fick jag en gratis lunch på Taverna Brillo när Stockholmsmoderaterna med Sten Nordin i spetsen försökte väcka liv i frågan om krogmomsen. Min vän krögaren PG Nilsson förklarade att vi borde döpa om skatten och istället kalla krogmomsen för “skatten på restaurangmat”. Såsom dåligt betald kroglobbyist håller jag fullständigt. Mellan skål och vägg har jag förståt att skatten på all mat – inklusive den på krogen – kommer att bli kvar på 12 procent om Löfven vinner valet. Momsen på krogmat kommer att bli sossarnas första bondeoffer till MP, men även Annie Lööf kommer att uppskatta denna gest. Däremot kan besöksnäringen och Visita glömma den halverade arbetsgivaravgiften för unga.

 

Ämnen på väg upp: feminism, den rödgröna regeringens sammansättning, moderat missnöje med Kent

 

Ämnen på väg ut: miljö, EU, invandring, Göran Persson, Margot Wallström

 

 

Publicerad 2014-08-18, 18:10

"Mitt vallöfte till svenska folket!"

 

När en människa är under press blir hen ofta mer korkad än i vanliga fall. Riksdagsval är ett fenomen som gör politiker oroliga i själen, men de kan ofta använda sitt adrenalin och dopamin till något briljant. Göran Perssons politiska formtopp sammanföll med mordet på Anna Lindh, Jens Stoltenbergs med Utøya. Bäst när det gäller. Tyvärr tycker jag mig inte se samma effekt på åsiktsmaskiner och proffstyckare just nu. Vän av ordning – jag menar mig själv – hävdar ofta att en åsiktsmaskins viktigaste uppgift är att komma med något nytt. Alternativ en åsikt som åtminstone upplevs som fräsch eller underhållande. Minsta motståndets lag borde vara att höja sig över det absolut mest förutsägbara. Jag vet inte varför, men jag tänker speciellt på DN-skribenten och Norrlandskramaren Po Tidholms sågning av Ms vallåt. Jag menar, är det någon som blir förvånad. Varför Po?

 

Rent generellt tycker jag att åsiktsmaskinerna på andra sidan, vänster eller höger spelar ingen roll, borde i strunta i de politiska utspel som bara vänder sig till de redan frälsta. Typ Po “sågar” M:s låt. Jag menar, kommer Moderaternas vallåt att spelas någonsin utanför de egna leden? Vem kritiserar en hejarklack bara för att den håller på ett lag. Enligt samma logik – budskap till de redan frälsta – kommer Fi:s ballonger i första hand att distribueras på Södermalm och SDs valstuga vid Hötorget främst att besökas av invandrakritiska. En politisk åsikt blir intressant först när den vill nå utanför sin egen krets. Först då ska den kritiseras eller ännu modigare – hyllas.

 

Se gärna detta mitt sjätte blogginlägg som mitt lilla vallöfte, jag lovar att överraska och utmana mer än DN:s och Expressens ledarsida när de avfärdar P3-valbevakning med rubriken “Bebisspråk i allmänhetens tjänst”.

 

 

 

Publicerad 2014-08-18, 18:10

 

Det är bara att konstatera att den politiska bubblan har spruckit. Valfebern är inte på topp än, men temperaturen stiger. I helgen började valrörelsen på riktigt. Precis som jag förutspådde för några dagar sedan är Reinfeldts nya argument mot de rödgröna att de inte finns. Det är en kontring som Stefan Löfven säkert var beredd på, men att börja prata om talmannens uppgift när nästa regering ska formas dagen efter den 14 september kändes inte speciellt smart i gårdagens partiledardebatt i SVTs Agenda. Här behövdes det mer medieträning, eller hur bäste valstrateg Jan Larsson? Annars är sossarnas debattstil rå och underdog. Det är inte det gamla statsbärande partiet som är uppe i ringen utan ett gäng som slåss med knytnävarna utan handskar farligt nära bältet. Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs bästa försvar är att hålla regeringsgarden uppe och på så sätt sprida oro bland motståndarnas nyvunna sympatisörer. Känslan av att “de rödgröna inte finns bortom opinionsundersökningarna” blev inte mindre när Jonas Sjöstedt intervjuades i P1 i morse. Det är enkelt att säga nej till vinst i välfärden, men otroligt svårt att avskaffa en näring som funnits i mer än ett årtionde. Att Sjöstedt inte har en aning hur tusentals företag rent praktiskt ska avvecklas blev uppenbart för alla i morse.   

 

Frågor som är på väg upp: bostad, invandring, skolan och jobben. Joker: djurskydd.

 

Frågor som är på väg bort: brandförsvaret, brott och straff, ekonomi, EU och Göran Persson.

 

Dagens konstigaste: att DN toppar med att SRs och SVTs valkompass pekar fel. Jag förstår att Hampus Brynolf, hjärnan bakom pr-byråns Intellectas konstiga sammanställning var glad. Men hallå, Peter Wolodarski kom med något som någon bryr sig om och upplys gärna läsarna om att Hampus jobbade som digital kampanjchef för Socialdemokraterna 2010."

 

 

 

Publicerad 2014-08-17, 10:48

 

I går talade statsminister Fredrik Reinfeldts på Norrmalmstorg i Stockholm. I en stor del av talet vädjade Reinfeldt till publikens solidaritet med alla dem som söker till Sverige för skydd och en ny chans i livet bortom krigets fasor. På presskonferensen före talet var ämnet också på tapeten, denna gång nämndes även att kostnaderna för invandringen kommer att öka rejält. Nästa år väntas knappt 100 000 asylsökande vilket gör att reformutrymmet krymper. Läs mer på Dagens Opinion här. Enligt Expressen är Sverigedemokraternas stabschef Linus Bylund “mycket förvånad” över talet. Sverigedemokraterna (SD) ska nu, enligt samma tidning, göra om hela sin valstrategi. Detta är naturligtvis trams. SDs viktigaste fråga sedan partiets födelse har alltid varit minskad invandring. SDs taktik är och har länge varit att driva frågan och få över något av de andra partierna på den invandrakritiska sidan. Så skedde i Danmark och det ledde till att SDs systerparti Dansk folkeparti växte ytterligare. I Sverige har samtliga partier drivit en stenhård linje mot SD och vägrat lyssna eller samarbete med dem. Det är en tyst överenskommelse mellan partierna att inte släppa Jimmie Åkesson över bron. Fredrik Reinfeldts tal i går låg exakt i den linjen. Det är naturligtvis demokratiskt tveksamt att fullständigt ignorera en tiondel av befolkningens åsikter, men så sker alltså i politiken – men även inom medierna. De senare saknar tydliga argument för sin hållning och stoppar hellre huvudet i sanden än svarar på kritiska frågor. I början av sommaren försökte jag få i gång en debatt om public service roll i detta, men alla ansvariga på Sveriges Radio stoppade huvudet i sanden. Det hedrar statsministern att han står upp för sina åsikter. Jag är övertygad om att landets ledande mediechefer tänker på exakt samma sätt som Reinfeldt, men de vågar inte säga det. Det är fegt. Så hur kommer det då att gå SD? Svar inte mer än 12 procent. Den stigmatisering som de andra partierna lägger på SD är effektiv och taktiskt smart. SD är inget Ny demokrati som faller ihop under trycket av sin egen framgång.

 

 

 

Publicerad 2014-08-16, 10:25

"Vi börjar med det viktigaste. Jag har sett Fredrik Reinfeldt “digga” Moderaternas vallåt “Vi och framtiden” skriven och producerad av konstellationen Twin. Även statministerns presschef Roberta Alenius “diggar” låten. Det skedde minuterna efter statsministerns tal i dag på Norrmalmstorg i Stockholm. Först trodde jag att Fredrik bad eller möjligen talade i tungor, men sen förstod jag, han nästan dansade och klappade i händerna till den dånande musiken. Landets högsta ledning tycker att låten är en hit. Och jag är böjd att hålla med, det finns något i låten som fastnar speciellt när den går på repeat.

Talet då? Ja, till att börja med vill jag poängtera att statsministern är allt annat än trött. Jag har sett honom tala två gånger nyligen bägge gångerna har energinivån varit hög och budskapet rappt. Okej, Reinfeldt har inga stor visioner och vi har hört det mesta förut. Åtta av nio löften i dagens DN är repris, men tal och löften i en valrörelse är inte nyskapande poesi, det är hejarklacksvrål. Uppgiften är att väcka de egna som sover och väcka dem som är i närheten. Reinfeldt kör med trippel AAA: Arbetslinjen, Anders Borg och Alliansen. Han rabblar tydliga siffror. Vi har fixat 250 000 jobb. Vi ska fixa 350 000 jobb till. Och dagens nyhet: 150 000 nya bostäder, 50 000 mer än förra gången statsministern lovade fler bostäder. När en ambulans med tjutande sirener tystnar Reinfeldt med orden: Sverige fungerar.

Tyvärr tycks många väljare projicera sin egen trötthet på statsminister och hävda att det är Fredrik som är trött när det är befolkningen som är trött på Fredrik. Dagens politiker är mycket mer närvarande än förut. På Tage Erlanders tid slapp befolkningen möta landets ledare varje dag i media. På sextiotalet kom ett påbud från USA till Sverige: presskonferens. Erlander blev förbluffad. Vad var detta för påhitt? En träff där journalisterna fick ställa vilka frågor som helst till politikerna. Okej, sa Erlander efter lång betänketid. Vi kör en på våren och en på hösten. Jag tippar att bara i dag har statsminister Fredrik Reinfeldt fler pressträffar än Erlander hade på ett helt år. Därav tröttheten på statsministern."

Publicerad 2014-08-16, 10:25

Vad vet vi egentligen om Stefan Löfven? Vi vet att han aldrig suttit i ett parlament och att han aldrig varit nära att leda ett land. (Betänk att den i det rödgröna laget som har i särklass mest erfarenhet och kunskap om detta är Gudrun Schyman.) Följaktligen är det logiskt att Stefan Löfven knyter gamla stjärnor som Göran Persson och Margot Wallström till sitt lag.

 

Smart också av Socialdemokraterna att läcka Perssongrejen via SR, som har hög trovärdighet och effektivt när alla medier citerar utan frågetecken.

 

De två gamla S-elefanternas uppgift är att få den osäkra bruden och brudgummen att framstå som giftasmogna. Men vem ska hålla taktpinnen i Löfvens röriga månggifte. Vem för och vilka värderingar är det som gäller? Just nu finns det inget som pekar på att väljarna bryr sig om dessa frågor. Löfven och oklart vem som sitter i bilen styr likt Thelma och Louise mot avgrunden och hoppas att det är en avskjutningsramp mot en ljusnande framtid. Jag tror att denna naiva inställning är Reinfeldts chans. I det kaos som kommer att bli efter valet kan Reinfeldt likt Göran Persson efter valet 2002 surra fast sig i masten och behålla greppet om rodret i Rosenbad. Den riktiga elefanten i rummet heter nyval.

 

 

Publicerad 2014-08-15, 16:24

Ge oss partiledarna om tiggeriet med Janne Josefssonindignation
"I onsdags kom livstecknet som jag väntat på i många år. De gamla moderaterna är inte döda. Och inte nog att de lever. Och de deklarerar på DN pamflett att det tiggeri ska förbjudas. Självfallet skriver riksdagskvinnan Cecilia Magnusson något inlindat, men budskapet är klart: vi gamle moderater vill stoppa blodflödet till SD. De två partier som “läcker” mest till SD är sossarna och moderaterna. Gången är S-M-SD. Dessa väljare kommer om några år att bli besvikna även på SD. Den värld som dessa lågutbildade män i glesorter, där industrijobben är lika vanliga som vargar, utlovar finns inte längre och kommer aldrig att återskapas. Men framtiden är framtiden och nu är nu och augusti 2014 handlar det om att vinna val. Och tiggeri är en fråga som det pratas om vid varje middag efter några glas vin. Det stora frågan är ge eller inte ge. Själv har jag som princip att ge då och då. Enligt Novus tycker 56 procent av svenska folket att ett förbud är bra. I klartext: vi vill inte se människor med pappmuggar på “våra” gator. Jag skulle gärna se en uppföljning på den här artikeln: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tiggeri-oroar-partiledarna_8848558.svd Gärna i tv-format och med Janne Josefssonindignation. Och denna gång ska det inte vara generellt, utan specifikt: hur många tiggare passerar du en vanliga dag och hur många får en slant? Speciellt Fredrik Reinfeldts svar på dessa två frågor vill jag se – självfallet via rörlig bild. Det är sällan som en politisk åsikt blir så tydlig som fallet tiggeri. Hamlet hade nästan rätt: ge eller inte ge när man passerar en pappmugg. Den frågan känns i ryggraden varje gång."