Det sägs att skolans problem är brist på ordning och reda. Att eleverna inte är tillräckligt tysta och lydiga. Och att lösningen är att gå tillbaks till gamla tider, eller åt samma håll som vissa disciplinskolor envisas med än idag. Jag tror tvärtom, att vi inte på långa vägar rört oss tillräckligt långt från gamla tiders auktoritära synsätt och tradition. Där läraren bestämmer vad som ska läras ut och förmedlar detta nedåt, snarare än att barnen och de unga själva ges makten över tiden och lärandet.
Problemet är denna kvardröjande uppifrån-attityd, idén att bara detta är riktig skola. Men även föreställningar om normalitet (bra vs dåliga egenskaper), att vi tror att alla måste stöpas i samma form och rädsla för självstyrt lärande. Att elever inte vill lyda eller småpratar, är nog inte problemet. Utan att skolsystemet som helhet är uppbyggt som en fabrik med obligatorisk närvaro, obligatorisk lydnad och uppifrånstyrda lektionspass.
Gå till valfri klass, valfri årskurs, och se vem som bestämmer och vem som lyder. Fundera på om det är demokrati eller inte. Om inte lärandet fortfarande är uppstyckat och uppifrånbestämt. Om det inte fortfarande råder obligatorisk närvaro, trots att barn mycket väl kan lära sig det mesta även utan formella lektioner. Fundera även på skolklockans makt, på skoltrötthet, på betygsstress, på skolifieringen av fritids och så vidare.
Höjda löner löser ingenting, eftersom det inte är där problemet ligger. Det är inte proffsigare och präktigare pedagoger skolade i nämnda uppifrån-tänk som behövs. Personlig makt att hålla de snacksaliga unga i schack. Mer tvång och betyg. Det är fel väg. Vad vi behöver är istället motsatsen. Att införa frihet men även demokrati och ansvar. Det betyder i korthet att vi byter ut dagens uppifrånstyrda skola med rötter i 1800-talet mot ett system influerat av den demokratiska skoltraditionen. Eller åtminstone tillåta friskolor av det slaget.
Tänker särskilt på flaggskeppet Sudbury Valley School, där de unga har frihet att göra vadhelst de önskar dagen lång, med det enda kravet att de är i eller runt skolan fem timmar per dag. En närapå fullständig frihet med andra ord, men som också innebär fullt eget ansvar för lärandet, redan från unga år.
I konceptet ingår även, som en mycket central del, att barnen och ungdomarna är med och styr skolan. Eleverna är till och med i majoritet i skolans styrelse, eftersom allt beslutas på stormöten där alla har en röst var, barn som vuxen. Ett sådant system främjar en praktik som barnen och de unga har nytta av hela livet. Nämligen att inte få allt serverat på silverfat. Vill de lära sig om något måste de själva agera. Ta hjälp av vuxna, eller av studiekamrater.
Jag förstår mycket väl att de flesta, eller åtminstone många, ryggar tillbaks instinktivt då de hör detta. Att det inte kan funka med så mycket frihet, att det måste vara närvaroplikt på lektioner och att eleverna måste vara tysta och lydiga etc. Studier av Sudbury Valley School och liknande skoltyper visar dock ofta goda resultat.
Eleverna fördjupar sig i sina intresseområden, men lär sig även läsning och matte. De lär sig demokrati och ansvar, liksom självstyrning, på ett betydligt djupare sätt. Efter skolan går många vidare till universitet, inte sällan fler än från vanliga skolor, och många blir också entreprenörer som startar egna företag. De blir kreativa och engagerade samhällsmedborgare. De stöps inte i samma form. Och de slipper den vanliga skolans fixering vid betyg, stillasittande och lydnad.
 
När världen har så storskaliga problem som idag, då allt ändras så snabbt, då internet ändrar allt, då världen går mot robotekonomi men även artutrotning och allt extremare ojämlikhet. Då behövs omtänk och nya värderingar i stort. Bort från systemet vi har idag, till något som är hållbart såväl socialt som ekologiskt. Och där demokrati och frihet är hörnstenar, på ett betydligt djupare och mer genomgripande sätt än idag.
Vi behöver även unga vars engagemang och låga inte släcks av skolan, vilket tyvärr är alltför vanligt att döma av skoltröttheten och utbränningen, som nog hänger ihop med själva strukturen, med ofriheten att inte få äga sin tid, utan vara tvungen att strikt följa order.
Att hålla kvar vid dagens strukturer och bakomliggande ideologi håller inte. Bort med kvarvarande 1800-talsstrukturer och in med en skola som låter eleverna själva välja hur de vill forma sitt lärande. Med vuxna som stöd och handledare, snarare än som uppifrån-pedagoger som kräver lydnad och tystnad för sina genomgångar stup i kvarten. Genomgångar som det är obligatorisk närvaro på, oavsett om de vill eller ej. Eller, åtminstone, att tillåta friskolor av detta slag även i Sverige. Det vore högst på tiden med alternativ till fabriksskolan.
 
Mats Höglund, debattör och studerande inom statsvetenskap, pedagogik, medborgarlön, bankreform. Skribent på Wikipedia. Som till och från följt Sudbury-debatten under senare år, och som gläds åt nystarten i Danmark och den nystartade Oslo-gruppen.