Hanna Brodda, programledare, vetenskapsjournalist och kommunikationskonsult, besökte myndigheternas presskonferens om nya direktiv kring coronaviruset. Hon blev oroad över hur myndigheterna på plats hanterade kommunikationen.

Ett 50-tal journalister hade samlats för att bli uppdaterade kring vad som gäller för hanteringen av corona-viruset. Medierna som på plats har miljonpublik. Presskonferensen hölls i Folkhälsomyndighetens lokaler i Solna. De tre myndigheterna Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen samt Myndigheten för samhällsberedskap var på plats.

Presskonferensen pågick i nästa två timmar med intervjuerna efteråt. Hanna Brodda berättar:

– Jag får intrycket av att myndigheterna vill att det ska se ut som om de har läget under kontroll. Men journalisterna tyckte inte det. Det hörde man på deras frågor. Journalisterna vittnar om att de träffat på folk som ligger sjuka och inte får hjälp. Att 1177 i perioder inte gått att nå, med mera.

Flera av journalisterna, bland annat från Dagens Nyheter, hade varianter på samma fråga:

Kan ni garantera att svårt sjuka människor får vård, när fyra av landets största sjukhus har gått in i stabsläge?

– Då svarade Taha Andersson, Socialstyrelsens representant närmast överlägset: ’jag kan inte stå här och garantera någonting’, berättar Hanna Brodda, och vidare:

– Sedan tar Anders Tegnell, statsepidemiolog på Folkhälsomyndigheten över och säger ’Vi för diskussioner om det, men personligen är jag helt övertygad om att vården klarar det… minst lika bra som i Italien’.

Hanna Brodda tycker också att myndigheternas svar kändes inövade och inte äkta.

– Med den hållningen blir det ingen presskonferens. Ingen fakta. Ingen i rummet tror på budskapet, ändå framhärdas det.

Men är det inte viktigt att myndigheterna är korrekta i sin informationsgivning när läget är så allvarligt och måste man inte då öva in vad man ska säga i förväg?
 – Jo, det är mycket info som journalisterna vill ha, och allt går ju inte att svara på. Men det finns forskning, prognoser och erfarenheter att berätta om.

Hanna Brodda tycker att sjukvårdens agerande är ett tecken på att det finns brister i myndigheternas informationsgivning.

– Olika vårdgivare tar helt olika beslut inom samma stadsdel. En del stänger, andra tar emot sjuka, medan andra bara tar emot personer som inte har några influensasymtom.

Hanna Brodda drar det så långt att hon inte anser att det är information myndigheterna ägnar sig åt.

– Jag skulle inte vilja kalla det information. De lägger en känslomässig strategi med avsikten att lugna människor. Det har oftast motsatt effekt. I stället för att hela tiden peta in saker som att ’vi tror att det lugnar ner sig’ och att det ’är ingen fara’. Det är inget en myndighet ska hålla på med. Där vill man ha data och andra länders erfarenheter och inte känslomässiga budskap, säger Hanna Brodda, och utvecklar:

– Anders Tegnell ville inte ens gå så långt som att säga att vi har en smittspridning i Sverige. Han sa ’Det kan vara bara slumpmässiga fall vi har i samhället. Vi får se hur det utvecklar sig’.

 

– Det var ingen i rummet som trodde på det. Ett enormt glapp. Även om det skulle vara så att han har rätt.

Hanna Brodda jämför med svininfluensan, som bröt ut 2009.

– Då kom det ut intressanta och välunderbyggda artiklar varje dag från (dåvarande) Smittskyddsinstitutet. Alla i samhället visste vad de skulle göra.

Hur borde myndigheterna agera?
 – De ska ge riktlinjer för hur sjukhusen ska hantera smittade och en strategi för hur man ska fånga människors oro.

Hur skötte medierna på plats sig och vilken roll har de för att det ges korrekt information?
 – Det är klart att journalisterna på plats inte håller på med hälso-och sjukvård varje dag. De har ett bredare perspektiv, som förstås är viktigt nu, men det kan också bli ytligt och kan få myndigheterna att undvika att svara konkret.

Än så länge har en person dött och en person intensivvårdas.

– Det borde inte vara en sådan kris ännu, men bristen på information har skapat den kris vi har i dag.