Kolumnisten och aktivisten Cissi Wallin chartrade buss med demonstranter till Västerås där det idag var dags för åtal mot den kvinna som i ett uppmärksammat fall anmält en polis för våldtäkt, fått sin anmälan nedlagd och sedan själv anmäls för ringa narkotikabrott av polisen. Cissi Wallin, som drog igång svenska #Metoo tycker att rörelsen lever vidare.

Det var i februari 2018 som Västeråsbon Jenny Örn var ute på krogen en kväll, träffade en polisman som inte var i tjänst vid tillfället och som senare följde med henne hem. Väl hemma så larmar Jenny Örn till 112 att hon blir utsatt för misshandel och våldtäkt av polisen som befinner sig i hennes hem. Hon misstänker att han drogat henne under kvällen, sedan läggs anmälan ner och hon blir istället anmäld för ringa narkotikabrott.
Fallet har engagerat många på sociala medier, och inför torsdagens rättegång organiserade sig hundratals för att sluta upp och stötta den åtalade. Cissi Wallin chartrade en buss fylld av demonstranter från Stockholm till Västerås.

Till Dagens Opinion säger Cissi Wallin att hon ser effekter med att vara på plats och demonstrera vid en rättegång.
– Den direkta effekten tror jag ju är det synliga. Att man med sin fysiska närvaro visar att ’vi står här och vi står för att det här är fel och vi står för att vi backar den här kvinnan’. Och det handlar ju egentligen inte bara om Jenny, även om det är väldigt viktigt att backa just henne i det här fallet, men det handlar ju om signaler. Det handlar om att stoppa de här rättsövergreppen som pågår. För signalen som sänds ut om hon skulle dömas så sänder det signalen att du ska inte anmäla en våldtäkt om du självmant har tagit droger eller blivit drogad, för då är du icke trovärdig och själv en brottsling.

Metoo-rörelsen i sin helhet, är den fortfarande levande?
– Det vi har gjort idag är ju en del av feministisk aktivism. Metoo pågår ju hela tiden, och sedan så upplever vi ju bakslag. Mycket i form av retorik. Jag blev intervjuad av en journalist här, en manlig journalist då, som frågade saker som ”Hur ser du på att han inte är dömd? Finns det inte en risk att oskyldiga blir uthängda?” Och nu handlar inte det här om honom, utan det handlar ju om Jenny och rättssystemet. Men man fokuserar hela tiden på de här uthängningarna eller på den här drev-kulturen och det är en jävla halmgubbe. För att hur många män har blivit uthängda i jämförelse med hur många män som inte har fått några konsekvenser över huvud taget.

Vad gör du just nu och hur ser framtiden ut?
– Just nu är jag mycket med mina barn, både jag och min man är det. Vi har haft möjligheten att ta ett år då vi inte jobbar så himla mycket. Jag skriver i Metro och sedan ska jag först plugga in matten, jättetråkigt men det måste bli gjort, och sen ska jag plugga till socionom. Jag kommer även att börja joura på kvinnojour.

Du har skrivit om det tidigare att du inte vill tillbaka till mediebranschen utan göra något riktigt?
– Jag vill inte förringa det jätteviktiga jobb många journalister gör. Men jag menar att det är en bransch där tystnadskulturen är så stark, av en massa olika anledningar men framför allt på grund av att ingen i stort sett har fast jobb. Alla har otrygga anställningar eller uppdragsformer. Det gör att det krävs att du är tyst och foglig för att du ens ska få chans att fortsätta jobba. Då kan man fråga sig vad det gör med människor. Jag tänker på det här produktionsbolaget, i Martin Timell-fallet. Du får hundra tusen, eller vill du ha förlängt kontrakt? Då är det bäst att du inte säger något.” Det arbetsgivaren ska göra är ju att hjälpa till att göra en polisanmälan. Och sen har de försökt tysta ned det här i efterhand, utan att det har gått så bra. Men jag kan inte vara en del av det, jag kan inte stå upp för det.

Åtalet mot Jenny Örn blev satt på pausläge av Västerås Tingsrätt idag. Provsvaret som visade på spår av narkotika var märkt med fel datum och det måste redas ut huruvida det ens är hennes test som bevisförts innan fallet kan återupptas.

Elin Nilsson