Journalisten Tonchi Percan undrar varför Arlas kommunikationschef inte borde ha låtit sig skrämmas när Uppdrag Granskning knackade på. Det hade hon inte behövt, för Uppdrag Granskning hade inte på fötterna, anser Tonchi Percan.

Arlas kommunikationsdirektör Caroline Starck vägrade blir intervjuad av Uppdrags Gransknings Ali Fegani. Hon ville ens träffa honom, när han som han sa ville överlämna de hemska bilderna på lidande djur på en Arlagård.

Det är lätt att vara efterklok men jag tycker att Uppdrag Granskning har ett svagt case. Arla borde ha ställt upp och bemött kritiken. Svagheten i Uppdrag granskning är bilderna som vi inte vet om de är från samma gård eller vem/vilka som har olagligt filmat dem?

Arlagården sändes i SVT den 29 januari 2020. I korta drag så menar Uppdrag Granskning att den aktuella gården borde stängas på grund av att djuren lider.

Men jag tycker att UG har ett svagt case eftersom de använde sig av:

* anonyma östeuropeiska före detta anställda.

* anonyma grannar som anmäler.

* stillbilder, oklart av vem och när de är tagna.

* rörliga bilder, oklart av vem och när är de tagna.

* expertutlåtanden av veterinär med still-och rörliga bilder som enda underlag.

Programmet bygger helt på anonyma vittnesmål av grannar och före detta anställda. Det är svagt. Dagens Nyheter till exempel har en policy när det gäller anonyma källor:

“DN ska alltid sträva efter att ha öppna källor. Att källor träder fram och att transparens råder kring källmaterial stärker trovärdigheten vid en publicering”.

Även Uppdrag granskning har en policy när det gäller anonyma källor:

“Om vi låter en anonym källa framföra kritik eller anklagelser i programmet bör vi tala om varför vi gör det och varför vi bedömer källan som trovärdig. Uppgifter från anonym källa ska så långt möjligt stödjas av annan dokumentation”.

En snabb koll av anmälningar till länsstyrelsen mot Arlagården, visar att anmälarna  också anonyma.

Men dokumentationen har sammanställt av företrädare för Djurrättsalliansen eller Djurskyddet norra Hälsingland. Alltså finns det djurrättsaktivister som med för-och efternamn framfört kritiken mot gården till den ansvariga myndigheten.  Så egentligen är anonyma källor i Uppdrag granskning onödiga när det finns personer som öppet framför kritiken mot Arlagården.

“Vi får tillgång till bilder, filmer och dokument”, säger en av programledarna. Men de bilderna, filmerna och dokumenten är tagna antingen av Djurrättsalliansen eller av Djurskyddet norra Hälsingland och är skickade till länsstyrelsen i Gävleborg något som Uppdrag granskning inte heller redovisar.

Några fakta som är problematiska i Uppdrag granskning inslag:

I filmen sägs det: “men framförallt avslöjar den att djuren tvingas ligga i tjocklager av urin och avföring”.

Bilderna i sig utgör aldrig ett bevis. De visar hur det såg ut i just det ögonblicket när bilderna togs.

En veterinär som sett filmen, skriver på sin blogg att djuren är förvånansvärt rena: “Om djuren hade gått i en så smutsig miljö en längre tid hade de garanterat haft stora gödselpansar”.

I inslaget syns också en ko med ett skadat ben. Men vi ser inte kon i sin helhet, det går inte se någon öronbricka så att djuret kan identifieras för att slå fast att kon kommer från den aktuella gården.

Men den svagaste punkten i Uppdrag gransknings Arlagården är att filmen/rna är tagen/na inne i stallet antagligen olagligt.

Arlas kommunikationschef Caroline Starck hade egentligen massor av motfrågor att ställa till Uppdrag granskning men den viktigaste hade varit:

Tänkte Uppdrag granskning ställa en Arlagård till svars med hjälp av olagligt tagna bilder och med ett intrång på gården som kunde leda till att smitta sprids eller att andra skador uppkommer?”

Tonchi Percan, journalist