söndag 8 juni
Så har veckan nått sin ände. Det är intressant det där hur man kan spara på trötthet tills man har tid att känna den. Idag är jag mycket långsam i rörelsemönstren och reaktionsförmågan. Ber en stilla bön om att inte träffa på någon jag känner. Lägger upp bilder som ska verka "live här och nu" på Insta-storyn som egentligen är från i början av veckan när man ännu var hel och ren. Och så vidare.  

 
Men innan gräddan av Sveriges politiker och journalister går på semester så är det Isabella Lövins tur att tala från scenen i Almedalsparken. Jag kommer att titta på det live i datorn från färjan – då jag åker tidigt för att komma hem någon gång. Jag ska åka upp till Sundsvall och det tar ju sin lilla tid.
 
När jag sitter i salongen på färjan slås jag av att 80-talsvibbarna jag fick hos SD igår sitter i även här. Heltäckningsmattor och guldräcken invid trapporna. Fattas bara en karoke-bar och att någon river av Eurythmics-klassikern Sweet Dreams.
Och innan det är dags för talet vill jag lista årets mest minnesvärda saker från Almedalen.
Det här är vad som kommer att ta fäste djupt i mitt inre:
 
fia med knuff à la Alliansen
Gemensam budget, intern kritik inom Centerpartiet (som sedan backar litegrann), Sara Skyttedal (kd) och Annie Lööf (c) bråkar öppet på Twitter. Magdalena Andersson (s) kallar dem för yra höns. Mikael Damberg säger att splittringen inte går att plåstra ihop. Fake news kontrar Emil Källström (c) och tillägger att det knappast är första gången Skyttedal Twitter-bråkar. Det är nog få personer (eventuellt deras egna anställda) som fick ihop vad Alliansen egentligen ville kommunicera. 
 
influerardalen
I det här valet kommer influerare att påverka mer än någonsin. Rent partipolitiskt och ställa sig bakom ett specifikt parti, som Isabella Löwengrip gjort med Centerpartiet, eller genom att driva vissa sakfrågor på bred front som Linnéa Claeson gör. Att öka kunskapen om politik och olika partier för unga människor är något som varit tufft för partierna överlag att lyckas med. Influeraren Margaux Dietz byggde en bro mellan Sveriges politiker-elit och ungdomar genom sitt eget producerade program Partitempen som sändes på Youtube. Där intervjuade hon samtliga partiledare i ett format de inte varit med i innan. Nu är hon i full gång att planera en valvaka som kommer att livesändas – på YouTube.
Samtliga dessa tre, och ännu fler influerare, var på plats i Almedalen. Inför valet 2022 tror jag att det kommer öka mer och mer för varje år som går. Att fler kommer inse sin makt att påverka och vilja ta ställning. Kanske ser vi Bianca Ingrosso och Kanal 5s kamerateam spela in Wahlgrens värld under Almedalsveckan nästa år.
 
Ångestpodden
Fler politiker talar än någonsin talar om problemet med psykisk ohälsa och löften ges om att sätta frågan högt på dagordningen. Som tur är finns de som kommer att granska och följa upp hur partierna levererar vad de lovat i valrörelsen – så som Ida Höckerstrand och Sofie Hallberg från Ångestpodden. När vi träffades i Almedalen sa de: ”Att verka för att minska den psykiska ohälsan är alldeles för viktigt för att användas som ett slagträ i debatten med syftet att öka sin popularitet bland väljarna. Självmord är den vanligaste dödsorsaken hos unga människor. Det här handlar om människoliv.”
 
varje gång Michael Jacksons låt Will you be there spelades på Wisby Strand
En kompis berättade för mig när jag undrade varför den spelades upprepade gånger under en kväll (trodde att DJen hade trötta Spotify-listor) att de kör den varje gång någon beställt in fyra flaskor champagne för 12 000 kronor. Stämmer det? Kan någon rik person bekräfta uppgifterna så är jag tacksam.
 
Chang Fricks bilskryt
När Dagens Opinions chefredaktör Rolf van den Brink jagar ifatt Chang Frick i SDs tält och frågar honom hur affärerna går låter svaret: ”Vi jobbar med vår plus-affär. Jag tänker inte ge dig några siffror men jag har en sprillans ny XC60 här vet du, den senaste 2019-modellen. Och jag vägrar konsekvent att betala skatt, så då behöver du inte ställa den frågan. Ilan (Ilan Sadé, partiordförande för Medborgerlig Samling) däremot gör det. Då kan jag säga att jag inte betalar skatt med gott samvete för han sköter det bolaget.”
 
ringningen i kyrkklockorna
Domprosten Mats Hermansson ringer i kyrkklockorna för att avbryta ett tal om integration som den borgerliga debattören Thomas Gür håller på området. Han gillar inte att det hålls politiska möten på kyrkans mark. Så han drämmer till med klockringningen. Det är inte själva ringandet jag kommer TT minnas (det låter ju så hela tiden i Visby ändå) utan den enorma uppmärksamhet tilltaget fick. Ett klipp på det hela sprids och blir viralt. Carl Bildt rasar på Twitter och även biskop Antje Jackelén uttrycker sitt ogillande.
Nyheten om domprosten sprids som en löpeld. Och visst ligger det en hel del i det Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne sa till mig när vi sågs tidigare i veckan: ”De mest framgångsrika genomslagen vi har haft genom åren under Almedalsveckan har varit saker som inte planerats i förväg.”
 
Edward Bloms utbrott på ”nykterist-PK-samhället”
Vakterna på Industriminglet kastade ut Edward Blom. Anledningen till det var att hans treårige son drack läsk ur ett vinglas, vilket ”sände dåliga signaler” enligt vakterna. Edward Blom svarar med att slänga upp en selfie på Instagram, där han ser minst sagt lack ut, och skriver: ”Vilket förbannat sjukt nykterist-PK-samhälle vi lever i. Hatar att IOGT har monopol på spel och därför blir så fetrika att de kan styra landet.”
Det är härligt med människor som utrycker känslor utan att ha en ”hur ska detta komma att påverka opinionen och ge oss mer cred”-analys. Jag skulle vilja se den typen av ofiltrerat innehåll på sociala medier, alltså sånt som inte tvättats av staben för digital kommunikation innan det läggs upp, från partiledarna i höst.
 
DJ-battle 
Folk får säga att det är ute hur mycket de vill. Fullbokat sedan långt innan, 2 700 gäster och biljetter som går för 3 000 spänn på svarta marknaden säger ändå allt. En rejäl fest helt enkelt.
 
Den inre cirkeln
Trots att inget mord filmades på DJ-battle så har filmteamet för tv-serien Den inre cirkeln varit överallt under veckan. Den blir minnesvärd per automatik eftersom den fastnat on tape så att säga.
 
Juniorkonsultminglet hos The Labyrinth
Äntligen en branschträff för några av Almedalsveckans hårdast jobbande – juniorkonsulterna. Stämningen var så himla härlig på det här minglet. Alla pratade med alla och det är sällan ett mingel i Almedalen så genuint har känts som kökshänget på en hemmafest.
 
Bert Karlssons debattartiklar
Eftersom han gav utprintade artiklar till i princip varenda journalist han mötte så hittar man och minns när väskan städas ur för dagen. Även uttalandet ”Om Ebba lyssnat på mig hade KD legat på 10 procent.” minns man.
 
Sverigedemokraternas dekor på Barbeque Garden
Jimmie Åkesson spränger jantelagen. Även om utförandet kändes lite tacky så minns man det i alla fall. Var höll Socialdemokraterna till under veckan? Liberalerna? Nej just det, ingen vet.
 
när Daniel Adams Ray rev av 00-talets mest spelade ungdomsdisco-låt Mister Cool
Det finns bara en Mister Cool och det är den som Snook rappar om i sin dänga från 2006. Den där andra halvfiguren som kallar sig det verkar ha sniffat lim – sedan 2006.
 
när polisen tog Filip Hammars kompis
Filip och Fredrik-Filip gick på Jimmie Åkessons tal i Almedalen tillsammans med en vän som buade högljutt och därmed greps av polis. Händelsen delade Twitter i två läger. De som tyckte att ”skyll dig själv din gaphals” och de som tyckte att ”NMR fick ju stå kvar så det här är helt sjukt”. Samt även de som sprider infon om att Filip själv ska ha buat. Only in Almedalen mina vänner.
 
saker som har ehm… förbättringspotential
Region Gotland bör förbjuda NMR att delta nästa år.
I en demokrati får man tycka vad som helst. Men enligt svensk lag får man inte göra vad som helst. En organisation som på förhand uppmanar sina anhängare till att förstöra och bryta mot lagen kommer med största sannolikhet också att göra just det.

sunkiga inslag här och där
Av grövre slag, som att bjuda in någon som av flera anklagats för sexuella övergrepp att diskutera sin egen namnpublicering. Som sagt tidigare, diskutera gärna namnpubliceringar och journalistisk etik – men överlåt det till publicisterna.
Av ”mildare” slag, som när konferencieren i SDs tält drar skämt som innefattar ”jag har legat med din mamma” och ”okej tjejer, och när jag säger tjejer så inkluderar det även alla män som inte gillar fotboll”. Kalla mig känslig den som vill,  men det är faktiskt så att det mildare bygger en grund för det grövre att kunna stå stadigt på.
 
Nu är det dags för Isabella Lövin att inta scenen.
Jag ser på skärmen att solen skiner för fullt i Almedalen. Och hennes tal, som inte helt oväntat kretsar kring klimathotet, är riktigt bra. Det är liksom en utbildande föreläsning sammanvävd med politiska visioner. En stark röst för miljön behövs i debatten. Och jag funderar över hur det ska gå för Miljöpartiet i valet. Jag funderar över hur det ska gå för alla partier faktiskt. Då det med all sannolikhet inte kommer att finnas någon klar vinnare i kampen om regeringsmakten. Det ser ut att avgöras efter valnatten vilka som kommer att ”inta Rosenbad” – som Jimmie Åkesson så ridderligt uttryckte det. Blir han en av dem som kommer att sitta där?
 
Det återstår att se. Vad vi kan räkna med är att valrörelsen, liksom den här Almedalsveckan som nu officiellt är slut, kommer att till stor del kretsa kring spelteori och möjliga konstellationer för det kommande regeringssamarbetet.
 
Låt oss inte glömma sakfrågorna och att utkräva svar även kring dem – medan tid ännu finns att göra det.
 
PS 1. Jag konstaterar i efterhand (och kände i och för sig på mig det redan innan) att det här jag gjorde med att försöka förutspå partiledarnas tal var ju inte en jätteenkel uppgift (Veckans Brief, nummer 22). Trots nöjdheten i att ha prickat in massor av rätt i Annie Lööfs och Stefan Löfvens och Isabella Lövins tal så får man ju krypa till korset (de öronbedövande kyrkklockorna) och inse att fem av åtta tal primärt handlade om annat än vad jag hört för mitt inre.
 
PS 2. Något jag faktiskt förutspått korrekt utan att vara medveten om det är att jag skulle trivas bättre i en allmänt skrivande och tyckande roll än i en partipolitisk tvångströja (även om Kristersson-Lööf tröjorna var fina så passar jag). I Almedalen 2016, då jag ännu var kommunpolitiker i Sundsvall, beklagade jag mig för Niklas Svensson att hans jobb verkade så mycket roligare än mitt och att de kändes som att jag valt fel sida av samhällsdebatten. ”Ja men byt sida då” svarade han. Med det väl gjort så känner jag noll längtan att återvända. Den här Almedalsveckan har varit min bästa hittills och jag ser redan fram emot nästa års upplaga av den.