”Tydligast, men för långt”, Anna Kinberg Batra (m)

Talet var det längsta hittills: 39 minuter. "Sveriges nästa statsminister" som den gotländske moderatordföranden kallade henne när han lämnade över ordet använde fyra av dessa att tala om svensk grillning i den svenska sommaren. Om Anna Kinberg Batra ska bli statsminister med egen alliansmajoritet behöver hon skapa starkare emotionell koppling till det svenska folket, det är det ingen tvekan om. De grillade minuterna saknade hetta. Därigenom tappades både energi och driv framåt. Ändå ville moderaternas partiledare aldrig sluta tala.
Talet hade överlag vunnit på att skära ned de minst fem upplevda avslutningsstyckena till ett.

Som talare skrider hon drottninglik ut på scenen. Kanske är det just känslan av att vara drottning av Sverige som avspeglas i hennes talrytm. Den är sävligt, konstaterande, med lite driv framåt. Rösten är klar och stark samtidigt som den är monoton:  Anna Kinberg Batra ändrar aldrig hastigheten, frekvensen, pitchen. Med något knappt noterbart undantag.

Moderatens stora utmaning som talare ligger dock i att driva mot applåder. Det kan tyckas vara fördelaktigt att publiken hela tiden vill applådera. Inget kunde vara mer fel. Anna Kinberg Batra låter publiken applådera sönder hennes tal. Det beror på rösten. Vi vet nämligen inte om hon är klar eller ej. Det här är ett relativt enkelt problem att åtgärda - det stavas träning. Vad man gör är att öka hastigheten under stycket, öka intensiteten i rösten och drivet framåt (inga pauser här, då tappas momentum) för att till sist sakta ned och betona varje ord före punkt eller dra upp pitchen och driva mot ett klimax. Och det kräver att talet är skrivet just så.

argumentation
Det är sällan jag applåderar politiker när de håller tal. Och nu är det dags. För Anna Kinberg Batra medelst talskrivare har förstått en grundläggande aspekt när det gäller argumentation och vad massan de talar till behöver höra för att förstå.

 

K.o.n.k.r.e.k.t.i.o.n.

 

Vi hör ofta hur politikerna svänger sig med stora siffror och vill att vi ska bli upprörda. Sanningen är dock en att siffran alltför ofta ligger på en så hög abstraktionsnivå att vi som lyssnar eller läser inte når upp. Så här såg det ut i Anna Kinberg Batras tal:

 

"När Sverige har snart en miljon i utanförskap och en regering som diskuterar hur 19-åringar ska förtidspensioneras, och utgifterna för bidrag till dem som inte jobbar ökar med nära 77 miljarder kronor under de närmaste åren, måste fler kunna gå från bidrag till arbete.

 

77 miljarder kronor.

 

Det motsvarar kostnaden för att nästan tredubbla antalet lärare i våra grundskolor varje år.

Det motsvarar 10 000 kronor mer i månadslön för alla Sveriges sjuksköterskor, förskolelärare, poliser, läkare och lärare samtidigt som vi avskaffar delade turer i vården – och vi skulle ändå få pengar över."

 

Poängen med stycket bankar in budskapet. Det här här effektfull argumentation.

 

Effektfullt är även när man bygger sin argumentation via påståenden med konsekvensbeskrivningar. Särskilt när man lyckas knyta världen till individen. Det gjorde Anna Kinberg Batra bland annat i följande stycke:

"Missnöjet mot den utvecklingen finns inte bara i Storbritannien och flera andra länder utan även här hemma. Det måste vi ta på allvar. Att vända sig ifrån samarbetet löser inga gemensamma problem och får dem heller inte att försvinna. Sverige kan och behöver nu göra skillnad för att driva på EU i rätt riktning. Annars försvagas även vi."

Här är ett annat exempel: "En plan för ett starkare Sverige bottnar i, och tappar aldrig greppet om, starka offentliga finanser, men nästa år lånar regeringen 85 miljoner kronor per dag. Som om vi vore i kris."

"Ni har hört det flera gånger under veckan: det går bra för Sverige. Och det stämmer. I dag – efter nio Alliansbudgetar – är svensk ekonomi stark, och det är bra. Men jag tror det är få som tar upp en diskussion om andra kvartalets BNP-siffror till kaffet i kväll." Det är med finess moderatledaren sticker till sittande regering och påminner dem om att de fick inleda sitt styre med en alliansbudget. Och hon vinner på att inte säga mer än så.

i vilken ordning
Det finns ingen bärande linje förutom att Moderaterna har en plan för Sverige. Jag hade gärna sett att den planen varit mer strukturerad. Det som sticker ut är att Kinberg Batra är ivrig på att få börja och ovillig på att sluta. Återigen verkar formen bära budskapet.

stiliga formuleringar
"Det är för mycket månad kvar i slutet på lönen." När man vrider på ett redan känt uttryck skapar man både ett noëma och kraft i språket.

"In Sweden we have a system, brukar det ju heta. Det ska vi ha, och det ska vara robust och rättssäkert men det behöver också vara rimligt." Allitterationen bygger ihop sanningar genom att sätta ihop ord.

"Det ska inte gå att skolka sig in i Sverige." För att den här formuleringen skulle ha blivit slagkraftig borde detta stycke följt på ett stycke om skolpolitik. Som det blev nu känns frasen mest som "Älskar man Sverige, och det gör jag, måste man vara beredd att bryta den utvecklingen. Det är jag." Denna formulering ser bra ut i skrift, men när Anna Kinberg Batra drog den på scenen missade hon i betoningen. Det är på verben som trycket bör läggas.

Annars blir de kortare meningarna bara som små pip.

"Det är inte rimligt. Det är inte hållbart. Det är inte rättvist. Arbete ska alltid löna sig, bättre än att leva på bidrag." Första delen av detta stycke är väl byggt. En trikolon av anaforer (tre på varandra följande meningar som börjar på samma sätt) blir som utropstecken även när rösten är återhållsam.

Poängen tillika konsekvensanalysen följer strax därefter men överarbetas. Stanna innan. Alliansväljare kommer att dra slutsatsen "bättre än att leva på bidrag" eller annat som är fördelaktigt för Moderaterna om Anna Kinberg Batra bara låter dem tänka själva.

"Ett högre tonläge har Sverige inte upplevt sen Pernilla Wahlgren sjöng Piccadilly cirkus i melodifestivalen 1985." Ett av kvällens få skratt kom här. Och det är en rolig jämförelse för att den är så oväntad.

"Men politik handlar inte bara om att säga saker. Man måste också kunna ta ansvar när man har fått det. Och jag har en plan för hur. Det är ett krav man har rätt att ställa på politiska ledare, men det är ett krav som populister aldrig lever upp till och ofta inte ens har tänkt på hur man skulle leva upp till. Jag tror Gustav Fridolin förstår vad jag menar." Kvällens och kanske veckans hårdaste spark. Just för att hon inte sparkar öppet. Allt händer i mottagarens hjärna.

 

"Kommer vi klara flyktingkrisen? Kommer barnen lära sig tillräckligt i skolan? Kommer de i utanförskap få jobb? Kommer mitt jobb finnas kvar? Kommer dottern komma hem ordentligt från festivalen i natt? Kan vi vara trygga i Sverige i en så här orolig omvärld? Att leda Sverige framåt handlar om att kunna svara ja på de frågorna. Framtiden är ett oskrivet kapitel som vi avgör vad det ska stå i." Även Isabella Lövin ställde många frågor till sin publik. Skillnaden dem emellan är att Anna Kinberg Batra också besvarade sina. Och återigen dödar hon det som skulle kunnat vara riktigt stiligt genom att inte sluta i tid och genom att använda en gammal, död metafor.

Till sist upprepar jag att upprepningens makt är stor. Det har också en annan talskrivare insett: "Och får man inte stanna i Sverige, så får man alltså inte stanna i Sverige." Den öppna, vida associationsbredden lämnar stort utrymme för publiken att lägga in vad de själva tycker att hon sa. Därigenom drivs budskapet in mycket hårdare än om hon sagt det själv.

 

semiotik
"Den som påstår att flyktingkrisen är över är naiv." Naiv är ett starkt negativt ord som moderaternas partiledare försöker klistra på statsminister Stefan Löfven. Samtidigt visar Anna Kinberg Batra på att hon inte är det. Medvetenhet har en tendens att sudda naivitet.

"EU är varken mer eller mindre än världens bäst fungerande samarbete mellan demokratiska länder. Men innehållet blir vad vi gör det till. Och det måste bli bättre." Jag känner hur jag trummar på följande budskap, men det är centralt att förstå - "men" suddar det du just har sagt och "måste" betyder att göra något man inte vill. Kan vi slippa få höra dessa tecken på felaktigt sätt framledes tack.

"Vi skulle behöva förbereda nästa försvarsbeslut med bästa möjliga analys." Bästa möjliga. Vilken kraft de orden bär. Inte. Gör om gör rätt.

avslutningsvis
Efter att ha dekonstruerat vad Anna Kinberg Batra tog upp och hur hon tog upp det i sitt tal tänker jag nu "göra en de Saussure" (schweizisk lingvist som anses vara en av två grundare till semiotiken.) De Saussure menade nämligen att det är av betydelse att definiera vad något skulle kunna vara men ändå inte är. Anna Kinberg Batra delade ut få smällar mot sina motståndare denna kväll. Likväl fick Socialdemokraterna kritik. Miljöpartiet likaså. Och ingen annan. Vad säger det?

Nu kanske jag låtit överdriven i mina ord. Som vanligt har jag låtit min analys av talet genomsyras av den tonalitet jag uppfattat. Idag har det bland annat har det handlat om att överfylla meningar med innehåll. Det var meningen. Vanligtvis är ett budskap per mening mitt riktsnöre.  Mitt syfte är som alla andra dagar här i Almedalen att få dig att tänka till på hur formen, orden, bilderna, etc, används för att påverka dig.

Moderatledaren Anna Kinberg Batra har flera delar i sitt tal som rent retoriskt är effektiva. Jag är ändå besviken. Jag kan förstå om politikerna anser att det är viktigare för dem att skapa och driva effektfull politik än lägga tid på sin retorik. De tar fel. Utan att analysera hur innehåll och form bäst bär deras budskap skapas en dubbelförlust - både för politikerna själva och för oss medborgare som vill fatta informerade beslut. Jag kräver således mer av människorna som vill leda mitt land.

Camilla Eriksson, Retorikiska